PORTRÄTT Henry Bwanika visste att han ville studera, men förutsättningarna var inte de bästa i hemlandet Rwanda. Det var först när han kom till Sverige som han fick chansen. Den chansen har han tagit och han studerar nu vid Umeå universitet.
– Min pappa flyttade till Sverige och hade bott här i tio år när jag kom hit som 14-åring. Jag tyckte att det skulle bli spännande. Pappa berättade att det var gratis att gå i skolan här. Vi är sex syskon. Jag föddes i Rwanda, men flyttade till Uganda och bodde där i åtta år innan jag flyttade tillbaka till Rwanda.
– Jag bodde i Stockholm då och gick på en mässa för att titta på vad olika universitet kunde erbjuda. Jag tyckte inte att jag fick något bra svar. I stället var det en kompis som pluggat i Umeå som berättade att där undervisade de även på engelska. Jag skickade in en sen ansökan och kom in. Då fick jag också veta att "kursen börjar i morgon!".
– Det var blandade känslor, men jag var ganska bestämd innan. Jag ville verkligen plugga vid universitetet. Jag plockade ihop lite kläder och satte mig på flyget till Umeå. Jag kände ingen här, men tack vare en kompis i Stockholm kunde jag få bo hos kompisens föräldrar den första veckan. Sedan var jag inneboende ett tag innan jag, efter sex månader, fick tag på en studentlägenhet.
– Jag har ett brinnande intresse för folksjukdomar och vill arbeta för att förbättra folkhälsan. Sedan vill jag gärna forska om cancer, säger Henry Bwanika.
BildMattias Pettersson– En vinter i Umeå är ju inte detsamma som en vinter i Stockholm, Rwanda eller Uganda! Jag kom till Umeå i september och det var inga problem. Fast sedan kom snön — mycket snö! — redan i mitten på oktober. Då var det bara att klä på sig lite mer.
– Det gick ganska snabbt, bara en dryg vecka. Studentmottagningen var väldigt bra och så träffade jag studiekamraterna.
– Ingen i släkten hade pluggat förut, men mamma tyckte att jag skulle bli läkare. Ett tag funderade jag på det. Jag tänkte att det i alla fall skulle ha något med biologi att göra. Det var jag intresserad av redan på högstadiet. Kanske folkhälsa eller medicin. Jag kände att jag ville fortsätta plugga. Life Science är ett av de mest spännande och engagerande ämnena. Jag har också ett brinnande intresse för folksjukdomar och vill arbeta för att förbättra folkhälsan. Sedan vill jag gärna forska om cancer.
– Språket är mycket viktigt. Svenska är svårt! Jag gick inte SFI (Svenska för invandrare) när jag kom hit, men jag kämpade för att klara skolan och jag har många svenska kompisar. I Rwanda och Uganda talade jag kinyarwanda och luganda, men lärde mig också engelska från fyraårsåldern. Det har jag haft nytta av. Jag har påbörjat masterprogrammet i biomedicin och planerar även för masterexamen i kemi.
– Nä. Efter studentmottagningen visste jag vad Iksu var. Då visste ALLA vad Iksu var! Jag var nog där redan första dagen. Jag gillar också att måla, gärna stora målningar med djur och natur som motiv. Jag går på gym och tycker att det är roligt med klättring. Nu har ju Iksu dessutom fått en ny klättervägg. Klättringen är bra när jag vill ta bort lite stress.
Henry Bwanika visste att han ville studera, men förutsättningarna var inte de bästa i hemlandet Rwanda. Det var först när han kom till Sverige som han fick chansen. Den chansen har han tagit och han studerar nu vid Umeå universitet.
BildMattias Pettersson– Ställ dig i bostadskö! Ja, ställ dig i kö på alla platser där du kan tänka dig att studera. Det kan ju dröja innan du får besked om var du kommer in.
– Det var ju inte som att flytta till en annan planet. Umeå är en typisk studentstad och här finns mycket som är bra. Här satsas på kultur, till exempel på teater och på Bildmuseet med sitt internationella fika!
Jag gillar kanelbullar och en kopp gott kaffe. Jag dricker te ibland.
Ibland bakar jag muffins med kompisar eller studiekamrater, det är ett enkelt sätt för mig att hålla humöret uppe och lära känna folk.
Jag gillar även banankaka – men griskaka är mitt drömfika!
– Nu måste jag fundera... Nä, det fanns inga problem egentligen. Det finns support överallt. Folk är snälla och försöker hjälpa.
– Umeå är en fantastisk studentstad, det säger alla internationella studenter. Här finns ett brett utbud av internationella kurser. Jag skulle kunna hålla på hela dagen och berätta om universitetet. Som studentambassadör får jag chansen att i olika sammanhang, även på olika mässor, berätta om alla möjligheter som finns här. Det är lätt att få kontakt med alla på campus. Jag hade ingen erfarenhet och inga förväntningar på studentlivet, men tycker att man ska engagera sig i någon av studentkårerna. Fast man ska också unna sig att festa ibland!
Denna artikel publicerades i magasinet Allt kommer bli bra 2019/20.