Betydelsen av bibliotek

Shubigi Rao är både konstnär, filmskapare och författare och dagarna innan vernissage träffas vi för ett samtal i det rum på biblioteket där en av hennes filmer visas, ”Written in the Margins”. Filmen visar klipp från intervjuer hon har gjort världen över och vi får ta del av berättelser om människors erfarenheter av censur och förstörelse av böcker, men även om vikten av att organisera sig och göra motstånd.

– Mitt konstnärskap handlar litegrann om kärleken till böcker men ännu mer om varför vi förstör dem. Vem har rätt att bestämma vad vi ska läsa eller inte?

– Som liten var jag omgiven av böcker. Jag upptäckte att jag kunde läsa om både levande och döda och jag kände att jag var inkluderad, genom tid och rum. Jag började fundera över världen och varför världen är som den är. Jag funderade över våldet, som finns i både skolor och hem och om varför vi tystar människor. Jag tänkte på vilken form som skulle vara den bästa för att genomföra förändringar och kom fram till att det är boken, med tanke på den rädsla det skrivna ordet framkallar i totalitära sinnen.

Obekväma böcker

Shubigi Rao

BildLinus Talltjärn

Shubigi Rao startade för tio år sedan bokprojektet ”Pulp I –IV”, som hittills kommit ut i fyra delar och en femte del på väg som kommer att avsluta serien. Startskottet för bokserien sker globalt men strålar sedan samman i Sarajevo där Bosnien och Hercegovinas nationalbibliotek bombades 1992 och nästan 2 miljoner böcker förstördes. Shubigi Rao intervjuar bibliotekarier, författare och lärare. Hon träffar och imponeras av aktivister som räddat verk och upptäcker att förbjuden litteratur publiceras på nytt. Det blir många berättelser som sedan får ta plats i hennes verk.

Vem har rätt att bestämma vad vi ska läsa eller inte?

I en annan del av utställningen på biblioteket står ett vitrinskåp med böcker insvepta och nästan helt övertäckta av tyger. Tygerna har skapats av kvinnor från ursprungsbefolkningen i Filipinerna som vävt tygerna, och symboliserar kvinnors aktiva roll i bevarandet av litterära arv som Shubigi Rao fått se prov på många gånger.

Shubigi Rao ville arbeta tillsammans med biblioteket på Konstnärligt campus och bad bibliotekarien Marie Malmi att välja ut några obekväma böcker som kan röra upp känslor, alla möjliga att låna från Umeå universitetsbibliotek. Marie plockade tillsammans med kollegor fram ett flertal böcker som på olika sätt kan skaka om, bland annat Svensk raskunskap (1927) av Herman Lundborg.

Marie Malmi

BildLinus Talltjärn

– Alla bibliotek har litteratur som gör någon upprörd på sina hyllor, det är oundvikligt. Men det hör till bibliotekens uppgift att inte bara stryka medhårs eller väja för det som kan vara jobbigt säger Marie Malmi och fortsätter:

– Vi lägger inga värderingar i vad våra användare lånar. Vårt jobb är inte att censurera utan att tillgängliggöra och möjliggöra läsning och dialog. Men innan böckerna står på hyllan görs ett stort osynligt arbete där vi katalogiserar, klassificerar och validerar dem. Vi gör allt för att nå ut och göra det lätt att hitta dem för någon som söker.

En hjälp för låntagaren är bibliotekariens källkritiska blick, värderingen av sanningshalten i olika typer av information men också hjälpen med att sätta in det i en kontext som kan se olika ut beroende på vem som frågar, berättar Marie Malmi. Hon hoppas att konstverken på biblioteket väcker frågor hos besökarna och uppskattar samarbetet med Shubigi Rao.

Relevant i Sverige?

Många av Shubigi Raos resor har gått till platser i konflikt och jag undrar hur frågor om censur och kulturell förstörelse är relevant för oss i Sverige?

– För det första så kan regimer förändras! Man måste varje dag jobba på att behålla det som är bra så att det inte urholkas. Vi behöver lära oss att känna igen de tidiga tecknen samtidigt som vi bör hjälpa andra länder där censur och förstörelse förekommer. Det är också viktigt att se till att biblioteken inte utesluter röster. Historiskt sett har till exempel kvinnor sällan publicerats, och de få som publicerats har inte uppmärksammats under sin livstid, så biblioteken kan oavsiktligt bli platser för exkludering. Arbetarklassens röster, samernas muntliga berättelser - det är bara två andra exempel. I Sverige, liksom i alla andra länder, finns vissa grupper representerade på biblioteken i högre grad än andra, så det här samtalet är alltid nödvändigt, i varje nation, region eller samhälle.

En bok från utställningen. Bibliotekarierna Marie Malmi, Petra Svanborg och Charlotta Turborn bidrog till konstverket Uneasy Truces, Strange Bedfellows, genom att välja ut de böcker som skulle täckas över av tyger, skapade av kvinnor.

BildLinus Talltjärn

Vi behöver lära oss att känna igen de tidiga tecknen

Shubigi Rao återkommer till bibliotekens betydelse och att du där äger kontrollen av att söka och inte styrs av algoritmer som när du letar på internet. Sedan handlar bibliotek inte bara om böckerna:

– Biblioteken är fortfarande gratis att besöka, och det är viktigt eftersom inte mycket i vårt kapitalistiska samhälle är det. Utöver böcker har biblioteken datorer och internet, och på platser som USA hjälper de till att registrera människor för att rösta, de hjälper hemlösa eller äldre människor att navigera i myndigheternas pappersarbete och webbplatser. De ger skydd, värme och svalka. Barn som besöker biblioteken, och som kanske har särskilda behov eller är i riskzonen, finner trygghet och blir sedda av bibliotekarier. Och naturligtvis kan du själv befinna dig i den gemenskap som böcker kan skapa.