Att förändra från insidan – en röst i psykiatrin

När jag var barn var jag intresserad av att bli fotograf och journalist

Urban Markström visste tidigt att han ville undersöka och förstå världen omkring sig. Som barn drömde han om att bli fotograf och journalist. Att hamna i forskaryrket var kanske ingen självklarhet från början, men för honom blev det en naturlig förlängning av ett intresse för att undersöka, förstå och förmedla.

– När jag var barn var jag intresserad av att bli fotograf och journalist. Jag tyckte om att fotografera, rita och skriva. Kanske är det framför allt mitt intresse för skrivande och för att ta reda på saker som bidrog till att jag sedermera hamnade i en forskarbana, säger han.

Urban Markström är professor och biträdande prefekt vid Institutionen för socialt arbete. Hans forskning fokuserar på samhällets stöd till personer med psykisk ohälsa och psykisk funktionsnedsättning och hur dessa personer kan få mer inflytande över sin egen vård. Han menar att en avgörande faktor för verkligt inflytande är att det finns en vilja inom vård- och omsorgsverksamheter att verkligen ta vara på brukarnas perspektiv.

– Det krävs att en sorts kultur finns på plats, säger han.

Utöver denna inställning behövs också konkreta strategier, metoder och tydliga styrsignaler från policyhåll för att förändringsarbetet ska bli verklighet. En viktig insikt menar han är att en verklig förändring först sker när personal och beslutsfattare inte bara ser inflytande som en skyldighet, utan som en tillgång som faktiskt kan förbättra verksamheten.

Glesbygdens särskilda utmaningar

Hans forskning har också lett honom till att studera de särskilda utmaningar som finns i att ge stöd och vård till personer med psykisk ohälsa i glesbygd. Bristen på specialiserad personal och avsaknaden av anpassade insatser är stora hinder. Genom sina studier har han sett att välfärdsaktörer i glesbygd ibland upplever att nationella riktlinjer och forskningen inte speglar deras verklighet.

– Därför kan det också finnas behov av att stödja kommuner och regioner i att utveckla evidensbaserat stöd, där man kan utforma program som bättre matchar glesbygdens lokala verklighet, säger han.

Drivkrafter och utmaningar

Det som driver honom i forskningen är insikten om hur psykiskt lidande historiskt har mötts av marginalisering och stigmatisering. Det var också det första som väckte hans intresse. Under socionomutbildningen, särskilt under praktikperioden inom psykosvården, fick han en fördjupad förståelse för hur psykiatrin fungerar.

Att hitta bra samarbeten där mina kunskapsluckor fylls i av duktiga kollegor, och där min expertis också får en självklar plats, är en drivkraft

– Därefter var jag ”fast” i frågorna om samhällets stöd och hur det stödet bäst kan utvecklas, säger han.

Att forska innebär utmaningar, inte minst känslan av att aldrig riktigt behärska allt berättar han. Han beskriver hur forskare ofta brottas med tvivel på sin egen kompetens, men hur han lärt sig att se det som en styrka. Med åren har han insett hur orimlig den grundläggande förväntan på fullständig behärskning är och hur mycket forskning som baseras på samarbete.

– Att hitta bra samarbeten där mina kunskapsluckor (och de är många!) fylls i av duktiga kollegor, och där min expertis också får en självklar plats, är en drivkraft, säger han.

”Det har varit för bra i Umeå helt enkelt”

För honom har Umeå universitet varit en naturlig plats att verka på. Uppvuxen i en by norr om Skellefteå, utan tradition av högre studier, var steget till universitetet stort. Men väl här fann han en arbetsmiljö som kändes öppen, samarbetsvillig och inspirerande. Ett sammanhållet campus och en inkluderande akademisk kultur gjorde att han stannade kvar.

Atmosfären, som känns ”bjussig” och chosefri

Sedan har familjebildning, vänner och en fin arbetsmiljö gjort att jag inte förmått röra på mig, berättar han. Det har varit för bra i Umeå helt enkelt berättar han med ett leende. Arbetsmässigt har han också trivts väldigt bra, både på sin institution, fakultet och på universitetet i stort.

– Främst handlar det om atmosfären, som känns ”bjussig” och chosefri. Det finns en öppenhet och en samarbetsvilja som gör det lustfyllt och kreativt att arbeta här, säger han.

Forskning som påverkat

Hans doktorsavhandling om 1995 års svenska psykiatrireform bidrog till att nyansera bilden av avinstitutionaliseringen och har haft betydelse för debatten om samhällets stöd till personer med psykiska funktionsnedsättningar. Studien handlade om genomförandet av reformen, där kommunerna fick ett förtydligat ansvar för sociala insatser till gruppen.

Senare studier om hur man inför nya arbetsmetoder och minskar stigma har också haft stor betydelse. Han menar att det beror på att studierna har visat tydliga resultat om hur man kan underlätta förändringar och motverka stigma. De har också tagit upp viktiga frågor, som införandet av evidensbaserade metoder inom socialt arbete.

– På senare tid har mycket av forskningen handlat om strategier för brukarinflytande inom området psykisk ohälsa, där det finns mycket spännande utvecklingsarbete på gång, säger han.

En forskare med fötterna på jorden

Trots sitt akademiska fokus har han en jordnära inställning till sitt arbete. Han berättar att han personligen drivs av den enkla ambitionen att ha kul på jobbet! Det har varit naturligt för honom när arbetsuppgifterna har varit varierade och när han känt att hans insatser har varit meningsfulla och användbara. Han berättar också att hans yttersta mål är att kunna bidra till att samhällets stöd till utsatta grupper förbättras och att fungerande metoder för brukarinflytande etableras.

– Där tror jag mindre på att komma med enskilda forskningsresultat med stort genomslag utan snarare på att vår forskning och våra samarbeten ska kunna utgöra små droppar som på sikt kan urholka stenen, säger han.

Till studenter som funderar på att bli forskare har han ett tydligt råd. Kombinera hårt arbete med att vara luststyrd säger han. Samtidigt tror han också att det kan vara värt att försöka tänka strategiskt kring de val som ligger framför en. Så en kombination av att hitta sina egna drivkrafter samtidigt som man också, med hjälp av andra, försöker värdera olika inriktningar och områden för fördjupning.

– Jag är väl ett uselt exempel själv, eftersom jag inte varit särskilt målinriktad, men ändå hamnat på en bra plats till slut. Kanske alltså ett ytterligare råd, stressa inte! Det kommer förhoppningsvis att finnas gott om tid att pröva olika saker, säger han lättsamt med ett leende.