Seniorlektor och docent som forskar på vibrationsskador i arbetslivet.
Anknuten till Avdelningen för hållbar hälsa vid Institutionen för folkhälsa och klinisk medicin, Umeå universitet samt Enheten för forskning och utbildning, Sundsvalls sjukhus, Region Västernorrland.
Har handlett tio doktorander och projekthandlett ett 15-tal företagsläkare.
Bland tidigare större forskningsuppdrag och anslag kan nämnas:
Basen för vibrationsforskningen har utgjorts av samarbete under mer än 35 år mellan forskargrupperingarna i Norr (Umeå och Sundsvall) Väster (Göteborg) och Syd (Lund/Malmö) och som även innefattat återkommande möten i Skanör.
Initierade och genomförde utbildning till alla boende i ett område med Sveriges högst uppmätta dioxinhalter. Undervisningen bedrevs under längre tid och i studiecirkelformat med målsättningen att alla innevånare i den utsatta byn skulle vara ”lika” uppdaterade som de forskare som kom för att undersöka dem för att se ev. hälsoeffekter.
När stressproblematiken åter började uppmärksammas sökte vi medel och initierade en flerårig utbildningsinsats under perioden 2003 – 2005 med regelbundet återkommande internat med stressföreläsningar med krav på deltagande från de viktigaste arbetslivsaktörerna; Företagshälsovård, Yrkesmedicin, Arbetsmiljöverket och Försäkringskassa med syfte att alla aktörer skulle tillägna sig en likartad begreppsapparat.
Skapade tillsammans med Greg Neely, Lage Burström och Ronnie Lundström ett komplett utbildningsprogram inklusive illustrationer i WHO:s regi för lärare för att lära ut till alla hur vibrationsskador kan förebyggas. Utbildningsmaterialet översattes sedan till kinesiska och vi kunde tillämpa det vid utbildning i södra Kina.
Inför den 13e Internationella hand-arm vibrationskonferensen planerad till Peking 2015, ställde vetenskapssamhället för vibrationer kravet att allmän vibrationsutbildning skulle ges i Kina för att Peking/Kina skulle godkännas och att konferensen inte betraktas som en sluten elitsatsning. Genom det undervisningsmaterial vi hade och genom att ta med undersökningsapparatur kunde vi ge en utbildning och konferensen genomföras.
Vid det kliniska arbetet med patienter såg jag behovet av illustrerade bilder på de maskiner som användes för att vi gemensamt lättare skulle kunna identifiera vilka maskiner som patienten talade om och därmed underlätta upptagandet av exponeringsanamnesen. Illustrationerna innehöll även uppgifter om risknivåer. Initiativet medförde en första rapport ”Vibrationer hos handhållna maskiner – nivåer och hygieniska bedömningar av Lage Burström och Asta Lindmark. Undersökningsrapport 1990:17. Pedagogiken införlivades därefter i Arbetslivsinstitutets Vibrationsdatabas och kom sedan att ytterligare vidareutvecklas till den databas som finns för närvarande.
Efter föreskriftsarbetet för införande av EU’- vibrationsdirektiv och dess juridiska formuleringar insåg vi behovet av förenkling och skrev en handledning med uppdelning i ett avsnitt riktat mot målgruppen arbetare och ett utvecklat för professionella tekniker och företagshälsovårdspersonal (Att förebygga vibrationsskador, AV)
Ett initiativ till att ge företagsläkarna i sin specialistutbildning längre kontakt med Arbets- och miljömedicinska kliniken förverkligades genom regelbundet återkommande kollegiala patientdiskussioner. Målet var att alla under utbildning, under flera år skulle ha återkommande kontakt med den yrkes och miljömedicinska kliniken. Vilket efterhand utvecklades och medförde bildandet av kollegial handledning i så kallade basgrupper.
Stöd för företagsläkare har tagits fram dels i form av hjälpmedel för bedömning av arbetsskada, Systematiskt kunskapsunderlag för Raynauds, Karpaltunnelsyndrom och diffus neuropati, dels för Dupuytrens kontraktur samt för Röntgendiagnosticerad artros. Därutöver även för helkroppsvibrationer.