Biträdande föreståndare för Arktiskt centrum och forskningskommunikatör vid Institutionen för geografi.
Jag är en disputerad retoriker som har övergått från att forska om kommunikation till att aktivt kommunicera forskning. Och framgångsrik kommunikation bygger på nyfikenhet, dialog och förståelse.
Erfarenhet och expertis
Jag har en bakgrund som retorikforskare där jag främst ägnat mig åt visuell kommunikation och demokratiaspekter av kommunikation samt att utbilda andra i kommunikation ur ett retoriskt perspektiv. Sedan har jag som kommunikatör tillämpat dessa kunskaper för att synliggöra andra forskares kunskap samt arbetat med att sprida resultat från EU-projekt, så väl mindre regionala projekt till internationella Horizon Europé-projekt. Jag har också bred erfarenhet av vetenskapskommunikation i olika former såsom t.ex. populärvetenskapliga texter, infografik och film.
Mitt uppdrag är att kommunicera den kunskap som finns och skapas vid Umeå universitet genom att synliggöra och sprida den. Och för att lyckas med detta arbetar jag strategiskt för att stödja forskare i hur man kan kommunicera sin forskning samt att främja samverkan både inom universitetet och med externa aktörer. Mitt arbete handlar om att skapa så goda kommunikativa förutsättningar som möjligt, att hitta mötesplatser, och uppmuntra till samarbete, vilket därigenom gör det möjligt för vetenskapen att nå ut bortom akademiska kretsar.
Kommunikation med ett syfte
Kommunicera kommer från det latinska ordet communicare med innebörden ”att göra gemensamt”. Och dialog kommer från det grekiska ordet dialogos med innebörden ”genom ordet”. Att kommunicera genom dialog innebär alltså inte att förmedla fakta, det betyder att skapa en gemensam förståelse med hjälp av språket. Kombineras detta med en nyfikenhet blir det möjligt att göra kunskap och forskning både relevant och konstruktiv för samhällsutvecklingen.
Forskning och kunskap kan vara relevant i sig självt, men det får en annan dimension när man kan sätta in det hela i en större kontext och t.ex. koppla det till en utmaning i samhället såsom klimatförändringarna eller som en potentiell pusselbit som skulle kunna bidra till lösningen när samhället behöver ställa om. Och det är nyfikenheten, var kunskapen är betydelsefull, som är nyckeln till att hitta dessa sammanhang och därigenom bredda relevansen och potentiellt även höja nyttan av kunskapen.
Dialog som metod för att nå ut med den kunskap som finns och skapas på universitetet är ett av de bästa verktygen vi har för att göra skillnad. Det är genom dialoger som vi kan bättre förstå dagens och morgondagens samhällsutmaningar. Så det är i dialogerna om kunskap som behövs idag kan förmedlas och frågor för framtidens behov formuleras. Exempelvis genom att arrangera fakultetsövergripande presentationer för forskare, konferenser och seminarier med deltagare från både akademin, offentlig sektor och näringsliv, eller mer andra typer av event som utställningar och panelsamtal för möten mellan forskare och medborgare. Allt detta, på olika sätt, vill jag tro bidrar till en mer demokratisk samhällsprocess.
Förståelse
Kommunikation är inte en individuell handling, det är något man gör tillsammans. Därför är mottagare en jämlik deltagare i all kommunikation. Utan en mottagare som vill vara med och samskapa får vi ingen förståelse för det vi berättar.
Genom att ge forskare möjligheten att delta i olika dialoger, dela sin kunskap och ställa frågor, strävar jag efter att göra dessa dialoger bättre förankrade i kunskap, mer nyanserade och mer legitima. Därigenom integreras vetenskapen på ett naturligt sätt i samhället vilket förhoppningsvis leder till ett bredare erkännande av vetenskaplig expertis inom beslutsfattande, något som på sikt främjar evidensbaserat beslutsfattande. Exempelvis skulle klimatforskning få genomslag i policys vilka i sin tur påverkar samhällsbeteenden och praxis. Men det är bara en aspekt av detta. En annan minst lika viktig aspekt är att tillgängliggörande av vetenskaplig kunskap, som gör relevant och relaterbar, innebär att allmänheten får bättre möjligheter att fatta informerade val. Detta innebär att individer får större agens samtidigt som samhället blir mer kunskapsbaserat och motståndskraftigt.