Jag är en erfaren designer med inriktning mot interaktionsdesign, med en ganska varierad bakgrund från reklambranschen. Mellan 1984-1994 arbetade jag som grafisk formgivare, art director och illustratör med kunder som Disney, LKAB, Mitsubishi, AGA, Internationella Ryttarspelen i Stockholm och Adidas. Första gången jag kom i kontakt med Designhögskolan var 1992 när jag höll en timmes föreläsning om presentationsteknik för den första kullen designstudenter. Därefter sattes snöbollen i rullning och ett år senare, 1993, befann jag mig som regelbunden gästföreläsare på skolan och undervisade i ämnen som; skissteknik, perspektivteckning, konstruktionsteckning och fotografi.
Jag kommer från den tvådimensionella formgivningsvärlden med illustration, fotografi och grafik, och jag blev fascinerad av de utmaningar designprocessen för tredimensionella produkter gav mig. Till sist, 1994, föll jag för frestelsen, ansökte till Designhögskolans magisterprogram - och blev antagen. Under de första åren av min utbildning blev jag mer och mer fascinerad av möjligheterna med den framväxande digitaliseringen av vardagsprodukter och 1996 fick jag möjlighet att byta till det nya masterprogrammet i interaktionsdesign. Från detta ögonblick har utvecklingen av disciplinen Interaction Design varit mitt huvudintresse och två av lärarna som påverkade mig mest var professorerna Ivan Peciva (formstudier) och Mike Stott (interaktionsdesign).
Efter min examen 1999 blev jag anställd som tillämpad forskare på designhögskolan och arbetade med Nokia och Volvo Lastvagnar i ett flerårigt projekt om plaggdatorer. 2001 började jag undervisa mer regelbundet i masterprogrammet i interaktionsdesign ,och mellan 2009 och 2015 var jag programansvarig för samma program. Parallellt med min tid på skolan har jag även konsulterat som industridesigner inom telekom- och IT-branschen sedan 1990-talet.
Vad jag gör på Designhögskolan
Som designlärare är jag intresserad av den upplevelsemässiga sidan av industridesign. Med specialisering på interaktionsdesigns estetik, dess praktiska tillämpning, systemtänkande, visuell semiotik och designetnografi har jag blivit intresserad av hur klassisk berättarteknik kan binda samman dessa discipliner, för att hjälpa designteam att kunna hantera den komplexitet som dagens designproblem består av.