Jag kommer ursprungligen från Frostviksfjällen i Jämtlands län, närmare bestämt från den lilla byn Mon, alldeles invid norska gränsen. Jag är född 1950 och flyttade till Umeå 1969 för att studera på Socialhögskolan. Först efter många års diversearbeten -som städerska, traversförare på järnverket i Luleå, dagmamma och behandlingsassistent på tonårshem m.m. - kom jag in på den akademiska banan. 1991 disputerade jag i ämnet etnologi.
Min vetenskapliga produktion ingår i skilda forskningsfält: barnhistoria, etnicitetsforskning, medieetnografi och forskning om nya sociala rörelser. De olika forskningsfälten har egna teoribildningar och begreppsapparater och de skilda frågeställningarna har dessutom medfört att jag använt mig av olika typer av källmaterial. Avhandlingen Nybyggarbarn utgör ett försök att tillämpa kulturanalys på ett traditionellt etnologiskt material, folklivsarkivens uppteckningar. Perioden som forskarassistent ägnade jag mig åt etnicitetsforskning, vilket främst resulterade i boken I skuggan av "Inte utan min dotter". Exiliraniers identitetsarbete. Från en historiskt inriktad forskning, baserad främst på arkivmaterial, gav jag mig alltså in på nutidsstudier, deltagande observation och intervjuer. Min senaste bok Våp, bitchor och moderliga män. Kvinnligt och manligt i såpoperans värld, är en medieetnografisk studie. Den innehåller både en analys av själva genren och av kvinnors kontextavhängiga användande av det de ser, en analys baserad på djupintervjuer. Det av HSFR finansierade projektet "Veganismen som en ny social rörelse", rör sig om en genusteoretiskt inspirerad analys av socialt skapat kön i djurrättsrörelsen. Projektet behandlar såväl mediabilden av veganismen, som den självbild som djurrättsaktivisterna själva presenterar, en självbild som undersöks med hjälp av djupintervjuer och deltagande observation.
Under höstterminen 2001 har jag tillsammans med Jörgen Lundälv redigerat antologin Uppdrag forskning. Forskningsperspektiv på "Göteborgskravallerna". Mitt bidrag heter "Gatans politiska teater" och bygger på unga aktivisters erfarenhetsberättelser från händelserna. Mitt nyligen påbörjade projekt "Revolution och genus. Sjuttiotalsvänstern och nyskapandet av genusmönster" ingår i forskningsprogrammet Genus, offentlighet och förändring vid Umeå universitet. Där undersöker jag hur genusmönster konstruerades och gestaltades i 1970-talets svenska vänsterrörelse. Tyngdpunkten ligger här på en tematiserande kulturanalys av aktivisternas självbilder, berättelser hämtade från begränsade levnadshistoriska intervjuer. Detta ska kompletteras med en diskursanalys av innehållet i organisationernas egen medieproduktion, dvs flygblad, tidningar, tidskrifter och böcker.
Under de senaste åren 2012-2016 har jag deltagit I det FORMAS-finansierade projektet "Production and transmission of indigenous knowledge: Oral and mediated strategies to express Sámi identities".
Även om mina forskningsområden kan tyckas vitt skilda från varandra med egna teoribildningar och begreppsapparater, finns det vissa gemensamma nämnare för mitt sätt att tackla dem. För det första har jag försökt kombinera ett intresse för teoretisk och metodisk diskussion med närsynta studier på individnivå. En annan gemensam nämnare för mitt angreppssätt på de olika forskningsområdena är att nästan all min forskning rör sig kring frågor om makt, vare sig det rör nybyggarnas tuktan av barnen och husböndernas utnyttjande av fattigfolkets barn, exiliraniernas maktlöshet inför svenskarnas bild av den muslimske invandraren och "De andras" utelämning till forskarens objektivisering och exotisering , frågan om populärkulturens två sidor, den förtryckande, reaktionära och den potentiellt frigörande, inspirerande, eller utformandet av alternativa livsformer inom djurrätts- och vänsterrörelsen. Detta innebär också att min forskning genomsyras av genusperspektivet: Nybyggarbarnens uppfostran var tydligt könsmässigt uppdelad. Den västerländska föreställningen om muslimen får annorlunda konsekvenser för de iranska männen än för de iranska kvinnorna. Såpoperan är ett viktigt slagfält för kampen om kvinnlig frigörelse samt utvecklandet av nya förtryckarmekanismer. Inom 1970-talets vänsterrörelse och 1990-talets djurrättsrörelse skedde ett nyskapande av genusmönster samtidigt som nya könsschabloner uppstod. De äldre samer som jag har intervjuat får i sitt identitetsarbete kämpa mot fördomar i majoritetssamhället.