KLK4 och prostatacancer
Under mer än 15 år forskade jag på Kallikrein-relaterade peptidaser (KLK) inom dermatologi. 2012 blev jag rekryterad av Pernilla Wikström, Institutionen för Medicinsk Biovetenskap, UmU för att vara ansvarig för cellodling, funktionella studier och proteinkarakterisering i hennes forskargrupp. Tack vare detta har jag nu fått en möjlighet att bredda mitt forskningsområde till att också innefatta Kallikrein-relaterade peptidasers betydelse för cancer.
Prostatacancer drabbar närmare 11 000 män årligen i Sverige. Det som är besvärligt är att det finns så många olika varianter av prostatatumörer, och det saknas idag verktyg att kunna skilja mellan de varianter som behöver behandling och de som är ofarliga. Anledningen till att man inte vill behandla i onödan är att prostatan sitter väldigt besvärligt till, och det är tämligen vanligt med biverkningar i form av urinläckage och erektionsproblem vilket påverkar patienten resten av livet. När metastaser har bildats kan de behandlas genom reducering av halten manligt könshormon, men metastaserna kommer förr eller senare tillbaka och då saknas idag botande behandling.
Kallikrein-relaterade peptidaser (KLK) är en familj bestående av 15 olika gener, KLK1-15. KLK3 kallas också för PSA och används idag i kliniken för att följa sjukdomsförloppet hos patienter med prostatacancer. KLK4 har tidigare visat sig vara viktig för emaljbildningen på tänder. PSA/KLK3 bildas i stora mängder i prostatan, men vi har kunnat visa att nivåerna av KLK4 är lika höga som för KLK3. Min forskning går ut på att försöka visa om KLK4 är inblandat i uppkomst och/eller spridning av prostatacancer i förhoppningen att kunna hitta nya verktyg för att kunna skilja elaka tumörer från ofarliga samt hitta nya behandlingsformer för kastrationsresistent prostatacancer.