Jag är socionom, professor i socialt arbete och docent i folkhälsovetenskap.
Jag är socionom och har en magisterexamen i socialt arbete. Innan jag påbörjade min akademiska bana var jag verksam som socionom inom flera olika verksamheter; jag arbetade bland annat med flyktingfrågor inom Röda Korset; på ett akut- och utredningshem för familjer inom socialtjänsten och som kurator inom primärvården. År 2010 disputerade jag i folkhälsovetenskap med en avhandling om socialt kapital, kollektiva aktioner och dess betydelse för hälsa och hälsofrämjande arbete. År 2015 blev jag docent i folkhälsovetenskap, och sedan 2020 är jag professor i socialt arbete. Min vetenskapliga verksamhet spänner således över områden av relevans för både folkhälsovetenskap och socialt arbete.
Jag blev tidigt intresserad av samhällsarbete, förebyggande socialt arbete och breda sociala insatser riktade mot den sociala miljön. Mina år som yrkesverksam socionom bekräftade också hur mycket den sociala miljön påverkar våra livschanser och levnadsförhållanden. Min forskning centreras därför kring frågor om social hållbarhet, social ojämlikhet i hälsa och betydelsen av sociala nätverk, socialt kapital och boendemiljö för hälsa, välbefinnande och tillgång till möjligheter och resurser. Jag har i ett flertal tidigare och pågående studier, och i nära samverkan med Umeå kommun och Kommissionen för ett socialt hållbart Umeå, undersökt hur platsspecifikt socialt kapital kan mätas, hur det upplevs och vad det betyder för människors hälsa och välmående, och hur det kan användas för att främja socialt hållbar utveckling. För närvarande leder jag ett projekt där vi undersöker betydelsen av socialt kapital under Covid-19 pandemin, och har precis avslutat ett projekt om hur socialt kapital kan användas som resurs i planering och design av socialt hållbara och hälsofrämjande bostadsområden. I samarbete med forskare vid Högskolan i Halmstad medverkar jag i ett projekt som handlar om att undersöka ungdomars sociala kapital i relation till psykisk hälsa och hjälpsökande beteende. Jag är även involverad i forskning om betydelsen av sociala nätverk och den sociala miljön för hälsosamma levnadsvanor, samt forskning om tvångsmedelsanvändning mot asylsökande barn. Under åren 2018–2020 ledde jag en vetenskaplig belysning av polisärt arbete i så kallade utsatta områden i Stockholmsregionen. Min tidigare forskning har även involverat studier om livsvillkor för ensamkommande flyktingbarn, bland annat en studie om ensamkommande ungdomars placering vid SiS särskilda ungdomshem.
Min forskning karaktäriseras av tvärvetenskapligt samarbete och användning av mixade metoder, vilket jag ser som en stor tillgång i forskning om komplexa samhällsfenomen. Metodmässigt har jag en expertis inom kvalitativa metoder och i synnerhet i kvalitativ dataanalys med hjälp av grundad teori. Genom åren har jag haft en rad internationella forskningssamarbeten med forskare i bland annat Tanzania, Ukraina, Indonesien, Vietnam och nu senast Kambodja.
