Jag är prorektor med särskilt ansvar för forskning och forskarutbildning inom medicin, naturvetenskap och teknik, och även för samverkan och internationalisering inom områdena.
Jag är prorektor vid Umeå universitet och rektors ställföreträdare sedan 1 juli 2016. Jag ansvarar för forskning och forskarutbildning inom medicin, naturvetenskap och teknik. I mitt uppdrag ingår även att ansvara för samverkan och internationalisering inom områdena.
Biografi:
År 1988 tog jag läkarexamen vid Umeå universitet. Fyra år senare disputerade jag med avhandlingen Monoclonal antibodies against PLAP and cytokeratin in radioimmunoscintigraphy and radioimmunotherapy. År 2002 blev jag professor i diagnostisk radiologi vid Umeå universitet och tillika överläkare vid bild- och funktionsmedicin, Västerbottens läns landsting.
Jag har under flera år varit biträdande prefekt och prefekt för Institutionen för strålningsvetenskaper. Åren 2008–2011 var jag vice dekan vid Medicinska fakulteten, och 2011–2017 programdirektör för läkarprogrammet vid Medicinska fakulteten.
Därutöver har jag haft en rad universitetsuppdrag i styrgrupper och projektgrupper, och suttit som ledamot i flera råd och grupper, bland annat Utbildningsstrategiska rådet, Umeå centrum för funktionell hjärnavbildning och styrgruppen för interaktiva, kreativa miljöer.
Bland mina internationella aktiviteter kan nämnas att jag varit ordförande i en av världens största radiologiska vetenskapliga föreningar, European Society of Radiology, president, varit president för en av världens största radiologikonferenser – European Congress of Radiology – samt startat den internationella föreningen European Society for Hybrid Imaging – Molecular and Translational. Jag har också arbetat med strålskyddsfrågor i ICRP, International Commission on Radiological Protection.
Jag är hedersmedlem i franska radiologisällskapet – Société Française de Radiologie – och i den nordamerikanska radiologiska föreningen – Radiological Society of North America (RSNA).
Forskning:
Min forskning handlar om hur man kan visualisera biokemiska skeenden i kroppen. I forskningen använder jag mig av så kallad Hybrid Imaging – en avancerad metodik för medicinsk avbildning som kombinerar positron emissions tomografi (PET) med datortomografi (CT) eller magnetkameraundersökning (MR), så kallad PET/CT och PET/MR.
Jag är framförallt intresserad av att visualisera dopaminerga funktioner i hjärnan för att öka förståelsen av vad som sker i hjärnan vid åldrande, demens och Parkinsonistiska sjukdomar. Jag forskar också om att förbättra visualiseringen av cancersjukdomars utbredning och svar på behandling, särskilt vid prostatacancer och kolorektalcancer.
Akademiska meriter:
Professor i diagnostisk radiologi (2002)
Doktor i medicinsk vetenskap, diagnostisk radiologi (1992)
Läkarexamen (1988)
Ledningsmeriter:
Prorektor, Umeå universitet (2016– )
Programdirektör, läkarprogrammet, Umeå universitet (2011–2017)
Vice dekan, Medicinska fakulteten, Umeå universitet (2008–2011)
Prefekt, Institutionen för strålningsvetenskaper, Umeå universitet (2002–2008)
Verksamhetschef, bild- och funktionsmedicin, Västerbottens läns landsting (2000–2002)
Med dagens röntgenmetoder kan exempelvis demens upptäckas långt innan de kliniska tecknen på sjukdomen märks.