Jag utvecklar nanostrukturerade funktionella material som tillämpas på sensorer, katalyser och skyddande beläggningar.
Nanomaterial finns i en mängd olika former och aromer med unika och intressanta egenskaper, men deras storlek gör dem mycket sårbara för strukturella förändringar som drastiskt kan förändra deras egenskaper. Detta faktum har alltid fascinerat mig, så mitt forskningsområde kretsar kring denna idé; finjustera nanomaterialens elektroniska egenskaper genom att generera defekter och introducera störämen.
Sedan jag avslutat mina forskarstudier har jag arbetat med ett brett spektrum av nanomaterial som metallnanopartiklar, kolnanostrukturer, övergångsmetalloxider och övergångsmetall-dichalcogenider. Jag arbetar fortfarande med de flesta av dessa material i tillämpningar som elektrokatalys, fotokatalys, avkänningselement eller som skyddande beläggningsbarriärer.
Jag kombinerar ofta teori och experiment när jag arbetar med ett visst projekt. Det experimentella arbetet innefattar utveckling av syntetiseringsmetoder för att tillverka heterogena och mycket defekta nanomaterial som pulver, filmer eller kompositer, genom att använda icke-jämviktssyntestekniker som kemisk gasfasdeponering, halvledar-mikrovågsassisterad syntes och lösningsbildande plasmasprutningspyrolys. Den teoretiska metoden innebär främst att undersöka den elektroniska strukturen, elektrontransportegenskaper och katalytisk aktivitet hos material med hjälp av densitetsfunktionell teori. Jag använder främst SIESTA och Quantum Espresso, och då och då även LAMMPS (inte DFT). Användningen av alla dessa verktyg och tekniker gör det möjligt att förstå material vid olika längdskalor, från atomnivå upp till den makroskopiska världen.
Biografi
Jag bedrev mina doktorandstudier (2008–2011) under ledning av professor Mauricio Terrones vid IPICyT i Mexiko. Under den tiden arbetade jag med tillverkning av heterogena system som bestod av nanorör och nanopartiklar av metalloxider. Jag studerade hur nanopartiklarna interagerar med nanorören, de möjliga förankringspunkterna och egenskaperna hos den slutliga kompositen. Det var under dessa studier som jag lärde känna datorsimuleringar, särskilt densitetsfunktionell teori, ett verktyg som jag fortfarande använder.
År 2012 flyttade jag till Sverige för att arbeta som postdoktor på Kemiska institutionen vid Umeå universitet under ledning av professor Thomas Wågberg. Senare under 2014 började jag på Institutionen för fysik som forskare. 2017 blev jag biträdande professor och nyligen universitetslektor 2021.
Vetenskapliga publikationer