Disa Helander

Jag disputerade 2023 på avhandlingen Bordering through genetics: DNA testing, family reunification and Swedish migration control (Att skapa gränser genom genetik: DNA-testning, familjeåterförening och svensk migrationskontroll) vilken fokuserar användningen av DNA-test inom ramen för migrationskontroll i Sverige. I vissa familjeåterföreningsärenden krävs att de sökande bevisar sina relationer genom DNA-analys. Det här kravet gör att familjebegreppet transformeras till att bara inkludera genetiska föräldra-barn-relationer och par som har barn som är genetiskt relaterade till båda parter. Detta står i skarp kontrast till mer varierade konstruktioner av familj i andra sammanhang, inte minst i relation till queera familjepraktiker.

I avhandlingen analyserade jag hur den här smala avgränsningen av familj å ena sidan är formad av rasifierade och sexualiserade konstruktioner av familj och nation, och å andra sidan hur den är formad av att DNA-analyser uppfattas som att de ger tydliga och pålitliga svar på frågan om vilka som är familj. Jag undersökte användningen av DNA-test inom ramen för migrationskontroll i Sverige genom en etnografisk studie bestående av intervjuer, observationer och textmaterial. Studien involverade tjänstepersoner på migrationsverket och på migrationsdomstolarna, personal på laboratorier där DNA-analyseras, representanter för migrationsrättsorganisationer och jurister, samt personer som har gått igenom processen av att ansöka om familjeåterförening.

Mitt material visar att resultaten av DNA-analyser i praktiken får konsekvensen att de fungerar som det bästa svaret på frågan om vilka som är familj, trots en utbredd förståelse för att familjepraktiker är betydligt mer komplexa och varierade. Mot den här bakgrunden använde jag mig av feministiska vetenskapsstudier för att undersöka processerna av att analysera DNA i laboratorier och lyfter frågor kring hur den här kunskapen konstrueras som säker och tillförlitlig. Jag undersökte också hur den här kunskapen, när den rör sig från laboratorierna till migrationsmyndigheterna, blir överordnad andra kunskaper, diskurser och konstruktioner av familj. Sammanfattningsvis kombinerar avhandlingen queera släktskapsstudier, feministiska kritiska migrationsstudier, postkolonial teori och feministiska vetenskapsstudier för att – genom det empiriska exemplet användningen av DNA-test – och visar hur konstruktioner och mobilisering av vetenskaplig kunskap, i kombination med rasifierade och sexualiserade diskurser, bidrar till att migrationskontroll legitimeras och naturaliseras.