Ulrika Haake och Charlotte Silander har skrivit artikeln i tidskriften European Journal of Education.
BildUlrika SahlénArtikeln handlar om att det svenska systemet för forskningsfinansiering har genomgått stora förändringar de senaste decennierna, där konkurrensbaserade finansieringssystem periodvis har blivit mer populära, på bekostnad av fasta grundanslag. Drivkraften att öka forskningsproduktionen vid svenska universitet kan ses som ett resultat av statliga incitament, vilket resulterar i att lärosäten inför prestationsbaserade forskningsfinansieringssystem för att fördela det statliga grundanslaget till forskning. Studien som denna artikel baserar sig på försöker förstå denna utveckling genom att undersöka beteendet hos universitet och högskolor i Sverige vad gäller intern organisation och distribution av forskningsfinansiering. Vi undersökte hur och varför (inte) dessa prestationsbaserade forskningsfinansieringssystem tillämpades vid sju högskolor och nya universitet, genom en dokument- och intervjustudie. Vi identifierade tre kategorier av lärosäten: excellens-sökarna, pragmatikerna och skeptikerna. Sammantaget kunde vi se en retorisk överensstämmelse med statliga incitament på rektorsnivån om att fördela forskningsfinansiering enligt prestationsmått, medan lärosätenas faktiska ageranden i denna riktning ofta var mer begränsade på lägre institutionella nivåer, som t.ex. fakultets- eller institutionsnivån.
Det pågår en diskussion om hur New Public Management (NPM) har påverkat universitetens inre liv och deras organisations-, fördelnings- och utvärderingsprinciper. Många kritiska röster har höjts mot ett förhärskande instrumentellt sätt att mäta framgång och prestation inom den högre utbildningen, både vad gäller forskning och utbildning. Då det som ”räknas” i dessa mätningar också påverkar hur resurser fördelas internt på lärosäten, blir det intressant att se både hur foglighetsmodeller och exempel på motstånd växer fram på olika lärosäten. Även om retoriken ibland är tydligt prestationsinriktad på rektorsnivån kring hur forskningsresurser ska fördelas, ser utfallen olika ut när beslut ska översättas och genomsyra de lägre nivåerna av högskolan. Vår studie stannar därför inte på central ledningsnivå utan följer beslut och faktiskt resursfördelning när den når fakultets-, institutions- och forskargruppsnivån. Det är framför allt detta som är bidraget till forskningsområdet.
Denna artikel ingår i en serie av rapporter och artiklar och följer på den tidigare publikationen ”Gold-diggers, supporters and inclusive profilers: strategies for profiling research in Swedish higher education” (Silander & Haake, 2017). Även vår tidigare kollega Leif Lindberg har deltagit i vissa publikationer. Den tidigare artikeln fokuserar mer på just profilering av forskning, medan denna handlar om prestationsbaserade forskningsfinansieringssystem. KK-stiftelsen har finansierat forskningen, inom ramen för projektet ”Forskning i praktiken: Högskolors organisation av forskningsprofiler, -finansiering och karriärhantering”.
Resultaten innebär att vi har kunnat se att denna typ av NPM-influerade resursfördelningssystem ofta möter motstånd när de når kollegiala beslut och nivåer och att metoder för att dämpa fördelning utifrån de klassiska prestationsmåtten: antal publikationer, antal citeringar, andel i högrankade tidskrifter, osv., tillämpas. Motståndet görs bl.a. genom att räkna in faktorer som inte har direkt med forskningsoutput att göra, som t.ex. antal studenter/doktorander, antal anställda eller samverkansaktiviteter. Det kan också handla om att fördelningsmodellen omförhandlas längre ner i organisationen till att handla om att dela ut forskningsresurser baserat på hur intressant forskningsidén är, snarare än utifrån tidigare forskningsprestationer.
Det mest intressanta är i de fall där även rektorsnivån gör motstånd mot statliga propåer kring vikten av prestationsbaserade fördelningssystem. I något fall uttrycks i intervjun att lärosätet fogar sig på en retorisk nivå, men att man i praktiken använder helt andra logiker för att fördela forskningsresurser. Att en rektor i intervjusituationen så tydligt framför detta är både intressant och lite förvånande, men modigt.
Absolut! Att intervjua chefer på olika nivåer och se hur ett system omförhandlas på vägen genom universitetets eller högskolans linjebeslut och kollegiala organ, ner till forskargrupper och forskare, är mycket intressant och spännande.