Om artikeln

Vocational students’ citizenship education as a conditioned practice: School leaders’ and teachers’ perspectives of history, religious education, science studies, and social studies

Nordic Journal of Vocational Education and Training

Katarina Kärnebro, Kristina Ledman och Torbjörn Lindmark har tillsammans med Eva Knekta och Christina Ottander skrivit artikeln.

Vad handlar artikeln om?

Artikeln beskriver resultaten från en delstudie i ett ULF-samverkansprojekt som genomfördes år 2020 till 2023. Projektet initierades av ämneslärare på gymnasiet som ville utveckla undervisningen för yrkeselever i ämnena samhällskunskap, historia, religionskunskap och naturkunskap, som alla fyra är viktiga medborgarbildande ämnen. För att förstå förutsättningarna för undervisning i dessa fyra ämnen på yrkesprogrammen intervjuade vi fem rektorer som var ansvariga för yrkesprogram samt tio ämneslärare.

I artikeln belyser vi de ramfaktorer som styr organiseringen och genomförandet av undervisningen, samt analyserar vilka föreställningar som rektorerna och ämneslärarna gav uttryck för om ämnesundervisningen och om yrkeselevernas behov. Baserat på detta diskuterar vi yrkeselevernas möjligheter till medborgarbildning i relation till Gert Biestas tre begrepp om utbildningens funktioner (kvalifikation, socialisering, subjektifiering).

Varför är det viktigt att studera detta ämne?

Ganska tidigt i vår samverkan med ämneslärarna så upptäckte vi att undervisningen i dessa fyra medborgarbildande ämnena organiserades på väldigt skilda sätt inom olika yrkesprogram och vi blev intresserade av att veta mer om varför det var så och vad det fick för konsekvenser. Exempelvis kunde vissa yrkesprogram läsa ämnena under en termin medan andra läste dem över ett helt läsår. I vissa yrkesprogram låg alla fyra ämnena i årskurs tre, och i andra program var de mer utspridda. I intervjuerna framkom det att denna organisation ofta var ”ärvd” och inte särskilt genomtänkt. Organiseringen av ämnena innebar att lärarna inte kunde samarbeta med varandra över ämnesgränserna eller tänka progression mellan ämnena och på så vis stärka elevernas medborgarbildning. En annan ramfaktor var ekonomin och att yrkeseleverna ofta behövde samläsa dessa ämnen med andra program, vilket innebar stora grupper och svårigheter att bygga förtroendefulla relationer. Många av ämneslärarna blev s.k. satellit-lärare, d.v.s. de kom in och undervisade i något eller några av de ämnena men hade annars ingen tydlig koppling till yrkesprogrammen, vilket gjorde att det också blev svårt för lärarna att knyta an ämnesinnehållet till elevernas framtida yrkesroller.

Vad innebär resultaten?

Resultaten visar att yttre ramfaktorer i hög grad styrde hur undervisningen gick att genomföra. Trots detta var det föreställningar om att yrkeselever generellt inte är intresserade av teoretiska ämnen som användes som förklaringsmodell till de utmaningar som beskrevs med undervisningen. Rektorerna ville lägga en stor del av ansvaret på den enskilda lärarens förmåga att fånga yrkeselevernas intresse för ämnena. Ämneslärarna å sin sida kände sig frustrerade över begränsningarna i organisationen och även underordnade eftersom dessa ämneskurser gavs låg status och prioritet.

Vår analys visar att den undervisning som faktiskt kunde erbjudas till yrkeseleverna var väldigt traditionell och att den främst handlade om faktaförmedling. Om man använder Biestas begrepp kan man säga att kvalifikation i termer av att det viktigaste var att yrkeseleverna klarade proven och socialisering i termer av att det viktigaste var att yrkeseleverna på sikt blir anställningsbara dominerade, vilket gjorde att yrkeseleverna gavs väldigt få möjligheter att möta ämnena som subjekt och att fundera över sin egen roll som samhällsmedborgare.  

Är det något i resultaten som förvånar er?

Mönstret med den ärvda organiseringen och att det inte fanns någon vidare tanke bakom när och hur yrkeseleverna skulle läsa de här kurserna förvånade oss mest. Vi tänker att skolorna skulle kunna vinna mycket på en mer genomtänkt organisering eftersom det skulle kunna underlätta samarbeten mellan alla lärare och därmed även underlätta elevernas helhetsförståelse för vårt samhälle idag och historiskt. Mer samarbeten mellan lärarna över ämnesgränserna skulle dessutom kunna möjliggöra undervisning som ligger närmare eleverna som subjekt.   

I projektet genomförde vi även en elevenkät vars resultat visade att yrkeseleverna faktiskt i hög grad är intresserade av samhällsfrågor och att de vill ha medborgarbildande kunskaper i ämnena. Vi hade det på känn men att resultatet skulle bli så tydligt trodde vi nog inte.

Var det en spännande studie att göra och varför?

Ja, det känns viktigt att belysa hur ramfaktorer och hur föreställningar om yrkeseleverna påverkar undervisningen. Vi tyckte också att det var intressant att vi kunde lyfta fram att det finns en hierarki mellan olika ämneskurser och ämneslärare på många skolor. Att undervisa yrkeselever betraktas ofta som ”sämre”, än att undervisa på studieförberedande program. Vi som själva har undervisat yrkesprogrammen på gymnasiet känner igen denna föreställning men har sällan sett det beskrivet i forskning tidigare.