Om artikeln

The Investigation of Online Child Sexual Abuse Cases in Sweden
Nordic Journal of Studies in Policing

Alva Lindholm är doktorand vid Pedagogiska institutionen och har skrivit artikeln tillsammans med Oscar Rantatalo, Ola Lindberg och Robert Lundmark.

Vad handlar artikeln om?

Artikeln handlar om polisens utmaningar med att utreda internetrelaterade sexuella övergrepp mot barn (ISÖB), där arbetet är psykiskt påfrestande och kräver hållbara, team-orienterade arbetssätt.

Varför är det viktigt att studera detta ämne?

Ur ett samhällsperspektiv är det viktigt då brottstypen växer snabbt och polisen kämpar med långa utredningstider och brist på resurser, vilket i slutändan går ut över de utsatta barnen. Att belysa de problem som omger arbetet är det första steget mot att utveckla de effektiva och hållbara arbetssätten som behövs. Vidare är det ett viktigt tillskott i forskningen då det saknas organisatoriska perspektiv inom området, som ofta tenderar att endera fokusera på teknologiska hjälpmedel alternativt välmående hos utredarna (obs: också viktigt, förstås).

Ingår det i en större undersökning?

Ja, artikeln är den första i min avhandling samt publiceras inom ramen för projektet ”tvärfunktionella team i brottsutredning”.

Vad innebär resultaten?

1. Det är svårt att resursplanera för dessa utredningar, då brottens omfattning ofta klarnar förhållandevis långt in i utredningsprocessen.
2. Det finns en ”kontakträdsla” där andra enheter inom polisen ogärna involverar sig och hjälper till med dessa utredningar på grund av brottens känsliga/otäcka natur.
3. Det verkar råda en kultur där avdelningar inom polisen tenderar att ”se till sitt eget”, vilket försvårar samarbete och informationsdelning över organisatoriska gränser.

Är det något i resultaten som förvånar er?

Det som förvånade mig mest var att det stigma som omger både förövarna och brotten i sig tycks ”smitta av sig” även på dem som utreder dessa brott. Resultaten visar att utredare som frivilligt arbetar med ISÖB-fall ibland får ifrågasättande frågor i stil med ”varför vill du jobba med barnporr – gillar du det eller?”. Detta stigma skapar både en social börda och isolering för utredarna, och försvårar även möjligheterna för samarbete. Samtidigt visar detta på ett behov av att bryta stigmat och skapa förståelse i organisationen för vad dessa utredare faktiskt gör, och vikten av deras arbete. Det här spåret är något jag planerar att utforska vidare i min avhandling.

Var det en spännande studie att göra och varför?

Givet ämnet känns ord som kul och spännande ibland fel att använda, men det har varit en engagerande och tankeväckande process. Något som däremot varit kul och spännande har varit att få skriva sin första artikel, och det ihop med ett riktigt toppengäng. Mersmak! 😊