Om artikeln

Children’s existential questions and worldviews: possible RE responses to performance anxiety and an increasing risk of exclusion

Journal of Religious Education

Katarina Kärnebro är en av författarna till artikeln i tidskriften Journal of Religious Education.

Vad handlar artikeln om?

Artikeln handlar om elevers livsfrågor över tid. Vi har jämfört 11-åringars texter som har samlats in 1970, 1987, och 2020 med varandra. Artikeln är skriven av Christina Osbeck och Annika Lilja från Göteborgs universitet och av mig och Karin Sporre härifrån Umeå.

I vår analys har vi tittat på: vilket innehåll texterna har, hur olika kontexter beskrivs av eleverna, vilket kunskapsintresse som uttrycks, samt vilka värden, vilken människosyn, gemenskapssyn, respektive vilken grundhållning (t.ex. hopp eller förtvivlan) som kan sägas genomsyra texterna. 

Resultatet visar att relationers betydelse och elevers rädsla för att bli exkluderade är något som har ökat över tid. Skolan framträder som ett specifikt sammanhang där rädslan för att bli exkluderad och retad är stor.

Det andra tydliga resultatet är att prestationer framträder som ett viktigt tema. Det är relativt konstant över tid, men en tendens vi kan se är att elever idag upplever människan som prestationsorienterad och att prestationer är något som ger individer värde. Vad gäller skolan så ger många elever uttryck för att de behöver prestera inför framtiden.

Ett tredje och mer väntat resultat är att eleverna skriver om de samhällsfrågor som är aktuella under tiden då texterna skrevs och samlades in. Det gäller framför allt innehållsaspekten. Vi kan exempelvis se att elever hade många funderingar om rymden 1970, medan eleverna under 1980-talet oftare skrev om krig och samhälleliga orättvisor som tema. En större andel elever idag har skrivit om miljön och uttrycker klimatoro.  

Ingår det i en större undersökning?

Det är en del av ett VR-projekt Barn och Läroplan. Existentiella frågor och skolans svar där vi också intervjuat religionskunskapslärare om hur de ser på elevernas livsfrågor och använder dem i undervisningen. Vi har även analyserat läroplanstexter över tid samt jämfört med andra länder. I projektet har vi också gjort historiska analyser av de äldre forskningsprojekten som vår studie bygger på, i syfte att förstå den kontext som elevtexterna producerades i. Sven G. Hartman var en nyckelperson i de äldre forskningsprojekten och han har arkiverat alla elevtexter som han har samlat in vid vårt universitetsbibliotek här i Umeå.

Varför är det viktigt att studera detta ämne?

Det allra viktigaste motivet bakom denna studie är att lyfta fram vilka livsfrågor elever i mellanstadieåldern har så att skolans undervisning kan svara an dessa på bra sätt. Vår studie handlar framför allt om religionskunskapsämnet eftersom livsfrågor varit en del av ämnet sedan Lgr69 då kristendomskunskap gjordes om till ett objektivt och icke-konfessionellt ämne. Livsfrågor introducerades då som en undervisningsmodell där eleven satts i centrum. Livsfrågemodellen har övergetts i de senaste läroplanerna och ses numera som ett ganska begränsat ämnesområde som är kopplat till etiken. Vi tycker att skolan, särskilt religionskunskapsundervisningen, ska vara en arena där elevers livsfrågor ska kunna behandlas, så att eleverna kan få möjlighet att spegla sig i andras livstolkningar, livsåskådningar och religioner och på så vis bli bättre rustade inför livets alla utmaningar.  

Är det något i resultaten som förvånar er?

Det som förvånat oss mest är att elever idag verkar vara så rädda för ensamhet. Det gäller både pojkar och flickor, oavsett social bakgrund. Det är visserligen inget nytt att många barn tycker att kompisar är livsviktiga. Men man kan tycka att det är paradoxalt då många barn och unga idag kan ha kontakt med varandra dygnet runt via sociala medier.

Vi trodde också att elevers livsfrågor som rör skolprestationer skulle öka mer över tid med tanke på att skolans ökade fokus på kunskapskrav och prov. Det som är lite oroande är dock att elevernas texter idag speglar skolprestationer som ett värde som framhålls i relation till människosyn.

Var det en spännande studie att göra och varför?

Jag tycker personligen att det har varit en spännande studie att göra eftersom jag själv gick i mellanstadiet när texterna från 1987 skrevs och därför kan känna igen mig i mycket av det som eleverna skrev om då. Det har också varit fascinerande och känts som ett privilegium att få ta del av elevers livsfrågor. Deras funderingar om livet och världen är ibland väldigt personliga och på så vis känns det som att vi som forskare får komma individerna väldigt nära. Man kan inte låta att fundera på vad som har hänt med eleverna sedan de skrev sina texter. Fick de någonsin svar på sina funderingar? Kunde de uppfylla sina livsdrömmar? De elever som skrev de äldsta texterna från 1970 är idag 65 år gamla.