Om artikeln

Becoming a physical education teacher: Preservice teachers’ meaning-making process in the transition between a subject didactics course and the practicum

Teaching and Teacher Education

Runa Westerlund har nyligen publicerat en artikel i tidskriften "Teaching and Teacher Education".

BildUlrika Sahlén

Vad handlar artikeln om?

Artikeln handlar om hur idrottslärarstudenter skapar mening av idrottsundervisning och av att utvecklas som idrottslärare i en ämnesdidaktisk kurs och under verksamhetsförlagd utbildning (vfu). Jag har följt studenterna i de här två olika kontexterna under ett drygt år och både observerat och intervjuat dem. I intervjuerna fokuserar jag på vad de tycker att de lär sig, hur de lär och varför dessa kunskaper är viktiga för en idrottslärare. I intervjuerna behandlas kursernas olika moment och uttryckta mål samt särskilda kritiska händelser som jag kunnat uppfatta i mina observationer.

Varför är det viktigt att studera detta ämne?

Idrottsämnet har kritiserats i forskning och kvalitetsgranskningar för att inte utvecklas i linje med styrdokumenten. En reproduktion i idrottsundervisning av ett innehåll och metoder där vissa elever gynnas och andra riskerar att marginaliseras skapar ojämlika villkor för lärande. En av de absolut viktigaste aktörerna i utvecklingen av idrottsämnet är läraren. Särskilt har tidigare forskning belyst en problematik för studenter att koppla samman lärarutbildningens universitetsbaserade och verksamhetsbaserade undervisningsinslag. En undersökning av vilka erfarenheter som blir meningsfulla för studenterna i en övergång mellan dessa kontexter och varför ger en förståelse för dem som lärande individer. Genom att studera kunskap om vilket meningsskapande som möjliggörs och begränsas i idrottslärarutbildning kan man belysa vilka kunskaper, färdigheter, förmågor och värden framtidens idrottslärare utvecklar.

Ingår det i en större undersökning?

Artikeln är en del av mitt avhandlingsarbete.

Vad innebär resultaten?

Idrottslärarstudenterna har till stor del enbart erfarenheter som elever och som utövare av idrott inom föreningsidrott och därför blir det svårt att skapa mening av ett innehåll i den ämnesdidaktiska kursen som syftar till att parallellt utveckla rörelseförmåga och didaktisk förmåga. Då studenterna får idrottslärarutbildares hjälp att sätta rörelseförmåga i ett didaktiskt sammanhang och då idrottslärarutbildare och vfu-handledare själva iscensätter didaktisk kompetens blir lärandet kontinuerligt. Med det menar jag att när utbildningens innehåll, metoder och syften kopplar an till studenternas egna erfarenheter men samtidigt utmanar dem blir deras möten med både en universitetskontext och en skolkontext transformerande sådana. Med hjälp av förståelse för betydelsen av känslor, rollmodeller och syften i meningsskapande kan vi begreppsliggöra en tyst kunskap. Om vi inte lyckas göra det riskerar vi att studenterna som ännu inte äger den tysta kunskapen bara ser vad som händer på ytan och misstolkar den kunskapen som enbart erfarenhetsbaserade handlingar, tekniker och metoder.

Är det något i resultaten som förvånar dig?

Studien visar ett till viss del nyanserande resultat jämfört med tidigare forskning. Bilden av idrottslärarstudenter har varit att de är en väldigt homogen grupp och idrottslärarutbildningen har visat sig ha svårt att påverka deras uppfattningar om idrottslärarkunskap och idrottsundervisning. Den här studien visar att idrottslärarutbildningen påverkar studenterna på så sätt att de tar till sig didaktisk teori och en diskurs om en inkluderande undervisning. När det kommer till ett normkritiskt perspektiv på undervisning verkar det dock ligga bortom studenternas tidigare erfarenheter och de utbildningsinslag de möter ha svårt att lyckas stötta den utvecklingen.

Var det en spännande studie att göra och varför?

Det var spännande att följa en grupp individer på nära håll, över tid och mellan kontexter. Det gav mig goda möjligheter att studera lärandets process kopplat till lärandets innehåll.