Om artikeln

The identity making of teachers, pupil assistants and the diagnosed pupil: discourses in the context of segregated special education units

Emotional and Behavioural Difficulties

Johan Edin har fått sin artikel publicerad i tidskriften Emotional and Behavioural Difficulties.

BildUlrika Sahlén

Vad handlar artikeln om?

Artikeln består av intervjuer med två arbetslag där båda lagen är en del av särskiljande specialpedagogiska verksamheter för elever som har diagnostiserats med ADHD och/eller autism. Arbetslagen var verksamma vid två olika skolor med likartade verksamheter. Ett av arbetslagen bestod till största delen av elevassistenter och det andra bestod av enbart legitimerade lärare. Artikeln riktar fokus mot identitetsskapandet av lärare, elevassistenter och de elever som utgör de särskiljande verksamheterna. Syftet var att undersöka hur elevassistenter och lärares uppfattningar om den egna yrkesrollen skapar elevassistenters, lärares och diagnostiserade elevers identiteter. Det undersökte jag med hjälp av en kritisk diskursanalytisk ansats där så kallade medlemsresurser utgjorde en viktig del av analysverktyget. Medlemsresurser kan förstås som mentala verktyg som används för att tolka och förstå den kontext vari individen ingår, alltså ett slags kognitivt redskap som påverkar produktion, reproduktion och utmanandet av rådande diskurser. Ytterligare något som var viktigt var den specialpedagogiska praktiken som elevassistenterna och lärarna verkade i samt neuropsykiatriska funktionsnedsättningars inflytande på dessa praktiker. Detta utgjorde den så kallade diskursiva praktiken (den lokala kontexten) vilket också påverkar formandet av diskurser.

Varför är det viktigt att studera detta ämne?

Inom svensk skola är elevassistentens uppdrag ofta oklart och många gånger saknar elevassistenter någon form av pedagogisk eller specialpedagogisk utbildning. Trots detta är elevassistenter en stor yrkesgrupp inom svensk skola och de arbetar ofta med elever i behov av anpassningar och särskilt stöd. Inte minst gäller det elever som har diagnostiserats med ADHD och/eller autism. Tidigare forskning har också visat att det finns tendenser till att elevassistenter tar över rollen som den primäre läraren något som medför konsekvenser i relationsskapandet mellan lärare och elev vilket kan leda till att det hos eleven byggs upp ett negativt beroende av elevassistenten. Detta kan på sikt försvåra utvecklingen av självständiga elever och deras delaktighet i ett större sammanhang. Med detta i åtanke var det intressant att undersöka huruvida den otydlighet som omgärdar yrkesgruppen i kombination med särskiljande verksamheter präglade av neuropsykiatriska funktionsnedsättningar påverkar identitetsskapandet och huruvida detta på något sätt skiljde sig mot en tydligare definierad professions (lärare) identitetsskapande.

Ingår det i en större undersökning?

Ja, det är sista artikeln i min kommande avhandling.

Vad innebär resultaten?

Utifrån mina informanters utsagor konstruerade jag två diskurser: The caring expert och The dedicated learner där den första representerades av elevassistenterna och den andra av lärarna. De två diskurserna kan kopplas samman med respektive yrkesgrupps medlemsresurser och den diskursiva praktiken. Elevassistenterna tillskrev sig själva en identitet där de ägde ett tolkningsföreträde framför eleverna i frågor rörande hur eleverna uppfattade sin skolgång och vilket slags stöd de var i behov av. Eleverna tillskrevs en identitet där de framstod som mindre kapabla till självständigt lärande vilket berodde på de neuropsykiatriska funktionsnedsättningarna. Elevassistenternas identitet formades därmed som den omhändertagande experten. Ofta använde sig elevassistenterna av ett kategoriskt perspektiv när de pratade om eleverna vilket innebar att elevernas identitet var starkt förknippade med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar. Lärarna å andra sidan var betydligt mindre påverkad av elevernas diagnoser. Istället framstod eleverna som individer med kapacitet att lära och utvecklas. I lärararbetslaget riktades ett stort fokus mot den enskilde individens (lärare och elev) lärande, men också mot arbetslagets kollektiva lärande. Lärarna betonade vikten av kritiskt tänkande i förhållande till undervisningsmetoder och elevernas måluppfyllelse. Detta resultat, menar jag, pekar mot att de båda yrkesgruppernas medlemsresurser påverkar skapandet, bevarandet och möjligheter till utmanandet av rådande diskurser. Elevassistenternas otydliga yrkesroll bidrar till att de formar sin egen såväl som elevernas identiteter i förhållande till den diskursiva praktiken, något som inte alls framstod som lika tydligt när det gällde lärarna som förfogade över en annan typ av medlemsresurser i och med att de tillhör en tydligt definierad profession med inslag av professionalism.

Är det något i resultaten som förvånar dig?

En del av det som framkom i min studie är i paritet med tidigare forskning när det gäller elevassistenter och var därmed inte så förvånande. Dock var jämförelsen mellan yrkesgrupperna elevassistenter och lärare intressant med tanke på de olikartade diskurser som framträdde trots att de båda yrkesgrupperna var verksamma i likartade verksamheter och svarade på exakt samma frågor.

Var det en spännande studie att göra och varför?

Ja, det var intressant och spännande att skriva ihop artikeln eftersom särskiljande verksamheter för elever diagnostiserade med ADHD och/eller autism efterfrågas allt mer. På så sätt kan man säga att artikeln är brännande politiskt aktuell inte bara för forskare utan även för politiska beslutsfattare och andra intressegrupper.