Johan Edin har skrivit artikeln i tidskriften " Utbildning och Lärande".
BildUlrika SahlénArtikeln belyser hur arbetslagsmedlemmar i tre olika specialverksamheter för elever diagnostiserade med ADHD och AST konstruerar mentala modeller kopplade till begreppet inkludering. Detta användes sedan för att synliggöra hinder och förutsättningar för organisatoriskt lärande. Mentala modeller kan beskrivas som kognitiva antaganden, generaliseringar, tolkningar eller fördomar som används för att förstå världen. Studien bygger på intervjuer med samtliga medlemmar i tre arbetslag där arbetslagsmedlemmarna har redogjort för hur de förstår begreppet inkludering i förhållande till specialverksamheter ämnade för elever diagnostiserade med ADHD och AST. Begreppet förstods på olika sätt av informanterna och uppfattades, till exempel, som ett politiskt konstruerat begrepp som inte är förenligt med lärandemiljöer för diagnostiserade elever. Genom liknande resonemang kunde begreppet användas som ett legitimerande verktyg för särskiljande specialverksamheter. Ett kategoriskt perspektiv där eleverna behandlades som ett kollektiv baserat på neuropsykiatriska diagnoser blev också synligt. De mentala modeller som informanterna gav uttryck för utmanades sällan inom arbetslagen vilket försvårar utvecklingen mot en lärande organisation. Ett av arbetslagen utgjorde ett undantag där inkludering ansågs vara något positivt och det framkom tydligt i intervjuerna att om eleverna ska bli inkluderade så är det lärarnas ansvar att förändra och utveckla verksamheten så att detta blir möjligt.
Mentala modeller förekommer hos alla, men för att en organisation (specialverksamhet) ska kunna utvecklas och förändras är det viktigt att mentala modeller synliggörs och problematiseras, exempelvis genom diskussioner och dialog inom arbetslag. Detta gäller inte minst för särskiljande specialverksamheter som legitimeras genom elevers diagnoser. Ytterst är det en fråga om syftet och funktionen (förvaring eller lärande) av ”NPF-verksamheter” som idag är oklart och därför behöver belysas ur ett kritiskt perspektiv. Traditionen inom det svenska skolsystemet av att särskilja elever som inte anses passa in i den ordinarie skolan/klassen är lika gammal som skolan själv. Anledningarna till särskiljandet har dock skiftat över tid och idag hänvisas ofta till neuropsykiatriska funktionsnedsättningar som en motivering för att placera elever i specialverksamheter. Ett sätt, för mig som forskare, att bidra med en ökad förståelse för hur dessa specialverksamheter organiseras, utvecklas och upprätthålls är genom att belysa hinder och förutsättningar för organisatoriskt lärande och i det utgör mentala modeller en viktig komponent.
Ja, artikeln är en del av min avhandling och är ett första steg i att applicera mitt tänkta teoretiska ramverk som bygger på kritisk pragmatism och organisatoriskt lärande.
Resultaten indikerar att det inte alltid finns en gemensam förståelse för, inom skolans värld, viktiga nyckelbegrepp samt att de inte alltid diskuteras och problematiseras. Det i sin tur får effekter när det kommer till det kollektiva lärandet vilket är en viktig komponent för organisatoriskt lärande.
De olika tolkningar av begreppet inkludering som framträder är i sig inte förvånande, men däremot är det intressant hur begreppet, av vissa informanter, ges en negativ innebörd som i det närmaste kan liknas vid begreppets motsatts: exkludering.
Ja, det var spännande då jag genom mina intervjuer kom väldigt nära informanternas tankar, något som jag inte hade räknat med. Den var också spännande att göra då jag gavs tillfälle att testa mitt teoretiska ramverk.