NYHET Knappast ingen har undgått den ny-dystopiska tankeströmningen som nu sveper över Europa och världen. I det lilla sammanhanget har detta uttryckts sig genom bland annat att prepperskulturen har fått ett rejält uppsving den senaste tiden. Peter Bennesved, doktorand i idéhistoria, Umeå universitet, skriver i Västerbottens Kuriren.
Peter Bennesved Foto: Per Melander, Umu
Facebookforumen med preppers-tema växer i antal och i omfång. Den 21 januari kunde t.ex. forumet Preppers Sverige – Krisberedskap – Överlevnad – Förberedelse – EDC, räkna 6000 medlemmar (idag 4/19/17 är det över 9000), en summa vilken till stor del består av nya medlemmar från 2016 och våren 2017. Situationen ger tillfälle till reflektion. Vad innebär egentligen denna nya vurm samhällets krisberedskap?
Inte helt otippat har prepperskulturen ett amerikanskt ursprung. Under 1950-talet var målet för den amerikanska federala civilförsvarsmyndigheten att sporra den enskilda individens initativtagande eftersom de ansåg att det passade bättre med de liberala och självförverkligande dragen i amerikansk politisk kultur.
Till skillnad från europeisk civilförsvasplanering härstammande från andra världskriget valde USA att framtona den enskilde amerikanske familjefaderns ansvar att bygga, planera och konsumera fram ett gott skydd för sin familj – det var ”your business”. Detta sätt att hantera civilt försvar och krisberedskap är väldigt annorlunda från den svenska Civilförsvarsstyrelsens förutsättningar och metoder under kalla kriget. Sprungen ur beredskapsåren, med lagstadgat skyddsrumsbyggande och civilförsvarsplikt var svenskt civilt försvar en kollektiv uppgift och ett statligt ansvar.
Det finns en stor poäng med att visa upp denna skillnad mellan olika former av krisberedskap när svenskar nu plötsligt anammar preppingkulturen. I dessa tider där vår personliga identitet inte längre sitter i vår relation till ”folkhemmet” och välfärdstaten, utan i våra konsumtionsmönster, finns sannolikt svaret till att prepperskulturen vinner mark i Sverige. Den antagligen mycket mänskliga önskan vi har, att ta kontroll över det obegripliga stora hotet, och som tidigare varit en statlig angelägenhet, har i bakvattent av sviktande kollektivistiska lösningar nu kommit att bli en fråga om individuell konsumtion.
Och det märks. En mycket stor andel av de inlägg som görs på forum som Preppers Sverige berör ihuvudsak inköpstips och diskussioner om olika produkter. Även köp och sälj-sidor har etablerats. Tillskillnad från vad MSB helst av allt skulle vilja se; en diskussion om vilka ansvar staten, länet och kommunen har för att sörja medborgarnas trygghet, och vilka ansvar dessa instanser inte har, diskuteras istället knivtyper och elaggregat. Konsekvensen blir att den nya så kallade ”krisberedskapen” istället blir en slags identitets-lek där populärkulturella influenser är viktigare än kommunes och länsstyrelsens Risk- och Sårbarhetsanalys.
Det är på sätt och viss en tragiskt slutsats. Denna nya medvetenheten kring krisberedskap lutar åt en rörelse sig i riktning mot en individualistisk konsumtionskultur, med anor i amerikanskt civilt försvar, som egentligen aldrig kan svara för det svenska samhällets riktiga sårbarhet. I retrospekt har också den amerikanska civilförsvarsplaneringen under Kalla kriget blivit hårt kritiserad för dess tendens att bara vilja undsätta den vita medelklassen. Resultatet av en konsumtionsdriven och privatiserad krisberedskap blir alltså en falsk och låtsad sådan, baserad på köpkraft och identitet, vilket knappast kan vara en bra grund för ett mångkulturellt samhälle 2017.
Text: Peter Bennesved, doktorand i idéhistoria vid Umeå Universitet
Texten finns även publicerad på vk.se
Redaktör: Per Melander