NYHET
Moderna och effektiva fartyg kan också vara vackra. Sjöfartens folk bör åter måna om estetiska värden. Det menar Hans Åkerlind i sin doktorsavhandling, ett pionjärarbete om 1900-talets fartygsarkitektur i Sverige.
Många av oss tycker säkert att fartygen förr var vackrare än de fartyg vi idag ser i hamnar och farleder. Och det stämmer med den bild som konstvetaren och arkitekten Hans Åkerlind målar upp i en avhandling om den svenska fartygsarkitekturens historia.
Tidigare var det lika viktigt att fartygen var vackra som att de var effektiva. Så är det inte längre. Ju fulare båt desto rationellare, verkar idag nästan vara den förhärskande uppfattningen i sjöfartskretsar. Det var under årtiondena runt andra världskriget som de mest beundrade lastlinjefartygen skapades, fartyg som idag inte längre finns kvar annat än som minnen eller foton.
Den ändrade inställningen till lastfartygens utseende inträffade för cirka fyrtio år sedan, inte bara i vårt land utan även utomlands. Att orsakerna var många framgår av undersökningen. Lasten ändrade karaktär vid den tiden och många hamnar blev också nya. De gamla rederierna med sina patriarkala ledningar försvann i stort sett, liksom varven i vårt land. Fartygen blev större och dyrare och besättningarna mindre. Och allt skulle gå så mycket fortare, en lastning som tidigare tagit dagar i anspråk skulle nu gå på timmar.
När nya rederier sedan uppstod var det med annat folk i ledningen, personer med större intresse för ekonomi och effektivitet än för utseendet hos de med tiden allt dyrare men framför allt mer effektiva fartygen. Samtidigt kom varven, som kunde bygga våra nya fartyg, att ligga i fjärran länder. Allt detta ledde till att nybyggena strängt taget fick se ut hur som helst om de bara fungerade väl.
Att åka båt till utlandet blev samtidigt ett allt vanligare nöje. Passagerarfärjorna i våra nordiska farvatten blev under 1900-talets andra hälft både längre och högre, så att de till sist var bland de allra största i världen. Vid det laget visas att både beställare och byggare hade tappat mycket av den gamla kunskap på fartygsarkitekturens område som tidigare huvudsakligen gått i arv från person till person.
På senaste tid eller omkring sekelskiftet 2000 kan emellertid en svag utveckling skönjas mot mer estetiskt omsorgsfullt formade lastfartyg, något som tyvärr ännu syns mest i våra grannländer.
Hans Åkerlind, som varit stadsarkitekt i Umeå mellan 1960 och 1990, växte upp i hamnstaden Gävle och har alltsedan gymnasieåren på 40-talet varit intresserad av fartygs utseende. Hans undersökning av fartygsarkitektur är ett pionjärarbete. Inget har tidigare skrivits om hur fartyg faktiskt ser ut, varken i Sverige eller någon annanstans.
Han hoppas nu att arbetet ska bidra till ett förnyat intresse för utseendefrågor hos sjöfartens folk och att det ska återskapa gammal kunskap om fartygsarkitekturens speciella krav, både hos byggare och beställare. På sikt att det återigen ska skapas vackra fartyg, trots att de samtidigt också är fullt moderna och effektiva. Om de estetiska kraven framförs tidigt behöver det nämligen inte bli dyrare, framhålls i avhandlingen.
Fredagen den 3 december 2004 försvarar Hans Åkerlind, Institutionen för konstvetenskap, Umeå universitet, sin doktorsavhandling med titeln 1900-talets fartygsarkitektur i Sverige. Disputationen äger rum i Folkuniversitetets aula, Nygatan 43 i Umeå och börjar 10.15. Opponent är professor em. Bo Grandien, institutionen för konstvetenskap, Stockholms universitet.
För mer information eller intervju kontakta Hans Åkerlind på tel 090-12 15 63
