NYHET Hanna Oosterveen är doktorand i socialantropologi vid University of Manchester i Storbritannien. Mellan januari och maj 2025 är hon gästforskare vid Arktiskt centrum vid Umeå universitet. Med hjälp av etnografiska metoder siktar hennes doktorandprojekt mot att undersöka arktiska forskningsstationers roll i tider av drastiska klimatförändringar.
Hanna Oosterveen är från Kanada och är doktorand i socialantropologi vid University of Manchester i Storbritannien. Innan hon började sin doktorandutbildning studerade hon humanekologi vid Lunds universitet. Där lärde hon sig om sambandet mellan klimatförändringar och våra politisk-ekonomiska system.
När hon inte arbetar kan man hitta Oosterveen antingen i bastun, fiskandes eller i samtal med vänner och familj hemma i Kanada.
Hanna Oosterveen, gästforskare.
Bild Monica BörlinOosterveens doktorandprojekt är starkt inspirerat av hennes bakgrund i humanekologi, men är inriktat på en aspekt av samhället. Hon kommer att arbeta tillsammans med forskare som studerar Arktis för att visa på klimatförändringarnas effekter.
– Min doktorandforskning undersöker de föränderliga rollerna för arktiska forskningsstationer i tider av drastiska klimatförändringar, och fokuserar särskilt på Abisko naturvetenskapliga forskningsstation. Som en knutpunkt för internationella forskare som studerar det svenska Arktis är stationen en plats där vår förståelse av klimatförändringarnas effekter på arktiska system skapas. Jag undersöker hur fältstuderande forskare i Abisko får veta om platsen, navigerar osäkerhet, prioriterar vissa frågor framför andra, och förhåller sig till landskapet, förklarar hon. Hon fortsätter och förklarar att hon använder sig av etnografiska metoder, vilka är vänliga inom antropologi.
– Etnografiska metoder är ett fint sätt att säga att vi tillbringar tid med människor som vi vill lära oss om., deltar i deras dagliga aktiviteter och genomför intervjuer.
Valet av metoder är en stor anledning till att Oosterveen är i Umeå. Här har hon möjlighet att tillbringa tid med forskare som arbetar i Abisko, intervjua dem och lyssna på hur de föreställer sig sitt arbete.
När jag tillbringar tid med arktiska forskare inser jag att det finns fler frågor att ställa sig för att få en uppfattning om hur arktisk forskning passar in i miljöbeslutsfattande på lokal och global nivå
Oosterveens intresse för Arktis har utvecklats under hennes akademiska karriär. Hennes masteruppsats fokuserade på kanadensiska Arktis och undersökte permafrostforskare och deras samarbete med lokala samhällen. Hennes doktorandprojekt zoomar ut från permafrostforskningens fokus för att forska om arktiska system, varav permafrost är en del.
– Jag är fortfarande väldigt intresserad av samarbetsfrågan, men men när jag tillbringar tid med arktiska forskare inser jag att det finns fler frågor att ställa sig för att få en uppfattning om hur arktisk forskning passar in i miljöbeslutsfattande på lokal och global nivå, säger hon.
Som gästforskare vid Arktiskt centrum förklarar Oosterveen att hon har två huvudsakliga mål: att genomföra etnografiskt fältarbete för sitt doktorandprojekt och att bidra till den livliga forskningsgemenskapen vid Arktiskt centrum. För sitt fältarbete samlar hon in perspektiv från forskare som arbetar eller har arbetat i Abisko genom att intervjua dem, delta i möten och följa med forskare ut på fälten.
– Redan nu har arbetet vid Arktiskt centrum gjort det möjligt att knyta kontakter med flera forskare som arbetar i Abisko, samt läsa in mig på forskningsstationens historia. Våra livliga lunchsamtal över olika forskningsområden har hjälpt mig att förstå hur jag tänker på min egen forskning, vilket jag tror har gjort mina forskningsfrågor mer grundade, säger hon.
Sammanfattningsvis hoppas Oosterveen att hennes forskning kan ge perspektiv på hur förståelsen av klimatförändringar i Arktis skapas, den arktiska forskningsstationen roll idag, och relationerna mellan politiskt beslutsfattande, och vår förståelse för klimatförändringarnas mekanismer.