NYHET Renen är en stark symbol för julen där den, flygande eller på marken, drar jultomtens släde fylld av klappar. Likt tomten har vi människor domesticerat renen. I dag finns bara 4 000 skogsvildrenar kvar i världen. Återintroduktion av skogsvildren till Sverige har förts på tal vid flera tillfällen, bland annat med argument om att det skulle gynna den biologiska mångfalden.
Tomten har också tamrenar. Foto: Martti Kainulainen / Lehtikuva / TT
Hur föddes den moderna amerikanska julmyten med Santa Claus, flygande renar och resan från Nordpolen? Enligt Wikipedia flyttade flera samiska familjer från Finnmark i Norge till Alaska på slutet av 1800-talet. Målet var att de skulle lära inuiterna renskötsel och med på resan hade de 500 renar. Det norsk-amerikanska företaget Lomen Company anlitade flera av samerna tillsammans med renarna i en reklamkampanj för renkött. Där blev renarna ledda av samer och i släden som varje ren drog satt en jultomte med en massa julklappar.
I svensk jultradition genomförs slädfärden nere på marken. På enstaka bilder från 1800-talet har jultomten spänt en get för kälken (en koppling till jultomtens föregångare, julbocken) och under 1900-talet är det såväl hästar som renar som drar, men många gånger vandrar han endast med julklappssäcken på ryggen.
Ren (Rangifer tarandus) är ett arktiskt hjortdjur som förekommer i flera underarter på tundran och i skogsområdet i norra Eurasien, norra Nordamerika, på Grönland och flera arktiska öar, däribland Svalbard. Den utmärker sig genom att vara det enda hjortdjur där båda könen har horn. Arten har i stor utsträckning blivit domesticerat och i dag finns uppskattningsvis 3–4 miljoner tamrenar. De används huvudsakligen som köttdjur, men även som dragdjur (till exempel hos jultomten i Finland) och speciellt i Sibirien som ridrenar. I Sverige bedrivs tamrenskötsel från Idre och norrut.
I Sverige utrotades de båda underarterna av vildren, skogsvildren och fjällvildren sannolikt vid mitten av 1800-talet. Den nuvarande svenska tamrenen härstammar från den tidigare fjällvildrenen.
Återintroduktion av skogsvildren till Sverige har förts på tal vid flera tillfällen. Stig-Olof Holm, universitetslektor på Institutionen för ekologi, miljö och geovetenskap vid Umeå universitet, skriver just nu på en förvaltningsplan för svensk skogsvildren.
– Det främsta argumentet för att återintroducera skogsvildren till Sverige är att det kan behövas för att säkra den globala förekomsten av detta djur. Antalet skogsvildrenar i världen har nämligen minskat drastiskt under senare år. Djuret har funnits i stora delar av Europa, i Sverige, samt ända nere i Polen, men är nu utrotat, förutom i små populationer i Ryssland och Finland. Antalet är nere i cirka 4000 individer. Visserligen försöker man sprida skogsvildrenen till nya områden i Finland, men främst tjuvjakt har minskat den ryska förekomsten av djuret.
Ett annat argument är att vildrenen utrotats i Sverige genom jakt, men att den egentligen hör hemma i vårt land. Tidigare har andra arter som utrotats återinförts, det gäller till exempel bäver och vildsvin. Ytterligare argument för en återintroduktion, i området söder om renskötselområdet, är att det skulle gynna turismen, samt samtidigt minska konflikterna där kring stora rovdjur som varg.
– Får rovdjuren tillbaka en art att predera minskar deras predation på andra bytesdjur, som älg, rådjur och får. Men detta förutsätter att rovdjuren inte ökar när de får mer att äta, utan hålls på en konstant nivå. Då skulle, i alla fall i teorin, konflikten mellan jägare och rovdjur kunna mildras, säger Stig-Olof Holm.
Vilka argument talar emot?
–Renskötselns representanter är tveksamma till förslaget. Vid en konferens vid Umeå universitet för några år sedan sade renskötselns representant att en förutsättning för återinförsel av skogvildren är att staten ser till att inga olägenheter drabbar renskötseln. Skogsvildrenar kan, om de kommer i kontakt med tamrenar, nämligen medföra problem. De kan locka iväg tamrenarna eller bringa oreda i tamrenskötseln. Jag hoppas att den svenska staten kan gå in med garantier om att inte renskötseln berörs negativt, att eventuella skogsvildrenar fortlöpande skjuts bort om de närmar sig tamrenskötselområdet, att man därmed även bidrar till att risken för utrotning – globalt kan minska. Jag hoppas att EU går in och stöttar. Det är rimligt eftersom EU nu stöttar det arbete med skogsvildren som pågår i Finland, säger Stig-Olof Holm.
Återinförsel skulle i praktiken kunna ske på likartat sätt som man gjort i Finland, menar Stig-Olof Holm.
– Djuren hålls i ett större hägn där de under några år får föröka sig innan de släpps ut. Hur många som behöver släppas ut åt gången är oklart, men sannolikt grupper på ett 50-tal individer? Eftersom skogsvildren kan vandra, men inte lika långt som fjällvildren och dess domesticerade form – dagens svenska tamren, behöver dessa hägn ligga rätt långt söder om tamrenskötselområdet. I Finland ligger utplanteringsområdet cirka 30 mil söder om Finlands tamrenskötselområde. För Sverige del skulle det innebära att inplanteringen sker söder om en linje ungefär vid sjön Siljan i Dalarna.
Den svenska tamrenen är inte samma djur som skogsvildrenen. Den svenska tamrenen härstammar från den underart av ren som tidigare mest fanns i fjällen, fjällvildrenen. Denna finns alltjämt vild i stora hjordar i södra Norge.
– De djur som bör utgöra ursprungsgruppen för en eventuell återintroduktion i Sverige bör tas från de skogsvildrenar som nu finns i olika djurparker, i första hand svenska djurparker; Lycksele, Järvsö, Nordens ark och Slottsskogen i Göteborg. Det är Nordens ark som ansvarar för stamtavlan för de olika djurparksdjuren globalt. Därigenom kan djur väljas för återintroduktion som har varierande genetik, avslutar Stig-Olof Holm.
P4 Västerbotten: Snart kan vilda renar vandra i våra skogar (1:42 min)
Rudolf är kanske den mest välkända av renarna och påstås ha tillkommit 1939 genom Robert L. Mays saga ”Rudolf med röda mulen”. Sagan handlar om renen Rudolf som blir retad av de andra renarna för sin röda mule. Men en dimmig julaftonskväll säger tomtefar att Rudolf behövs för att tomtens släde skall synas bättre. Då slutar de andra renarna att reta Rudolf.
Namnen på de ursprungliga åtta renarna, Dasher, Dancer, Prancer, Vixen, Comet, Cupid, Donner och Blitzen, kommer från dikten” A Visit from St. Nicholas” från 1823.
Redaktör: Ingrid Söderbergh