NYHET Veckans humanist är Erik Sigurdson, han är lektor vid Institutionen för estetiska ämnen i lärarutbildningen vid Umeå universitet. Huvudområdet för hans forskning är inom slöjd med särskilt fokus på genus, rumslighet och tyst kunskap.
Erik Sigurdson, lektor vid Institutionen för estetiska ämnen i lärarutbildningen.
BildPrivat– Jag har kommit in i humaniora genom lärarutbildningen där jag utbildade mig till grundskollärare i trä- och metallslöjd och historia på 90-talet.
– För mig handlar humaniora om att försöka förstå människors tillvaro genom att ta det mänskliga subjektet på allvar. En humanist frossar i mänsklig erfarenhet för att förstå den. För en humanist är den subjektiva erfarenheten och livsvisdomen en möjlighet snarare än ett problem.
– Just nu jobbar jag halvtid i Umeå och halvtid vid Konstfack i Stockholm, framförallt med inriktning på slöjd i materialet trä. Jag handleder också doktorander inom slöjd och har engagemang inom olika nätverk kring forskning inom slöjd, formvetenskap och liknande.
– Jag har i min forskning intresserat mig för den könsuppdelade skolslöjden, och en drivkraft är därför att hjälpa lärarstudenter ifrågasätta, problematisera denna uppdelning, så att slöjden kan göras mer tillgänglig för barnen i skolan.
– En annan drivkraft jag har och som inte direkt har med skolslöjden att göra är slöjdens och slöjdforskningens marginaliserade position inom akademin. Ibland när text, bilder och andra visuella medier tycks vara allt som värderas – brukar jag hålla en liten "träpredikan".
– Där argumenterar jag för tredimensionella material också i högre utbildning, mer icke-visuell estetik, mer icke-språklig kunskap och så vidare. Det har nästan blivit tvångsmässigt.
– Roligast är när jag känner en utvecklingskurva. Det kan handla om att ingå i ett samarbete där olika kompetenser möts, och summan av samarbetet blir mer än delarna.
– Det kan också handla om att hålla en workshop i slöjdsalen där mötet med studenterna gör mig mer nyfiken på hantverket efter workshopen än jag var före.
– Det är lite svårt att beskriva, men det är en stark känsla av att vara på rätt plats i rätt tid, att åratal av forskning plötsligt får relevans, och att stjärnorna står rätt för en stund. Det lever jag på länge.
– Grattis! Humaniora är spännande i sin egen rätt, och relevant just eftersom det fokuserar på mänsklig kultur. Här har vi alla en grundkompetens. Men humaniora hjälper dig också att förstå andra kunskapsfält inom akademin, och gör dig därför till en stöttålig student.
