"False"
Hoppa direkt till innehållet
printicon
Huvudmenyn dold.
Publicerad: 2021-10-01

Veckans humanist: Annelie Bränström-Öhman

NYHET Veckans humanist är Annelie Bränström-Öhman, professor i litteraturvetenskap och genusvetenskap vid Institutionen för kultur- och medievetenskaper.

Text: Per Melander

Hur ser din väg till humaniora ut?

– Den har varit både krokig och alldeles spikrak. Å ena sidan gick min utbildningsväg i sicksack, fram och tillbaka mellan gamla Kulturarbetarlinjen, kurser i genusvetenskap, kreativt skrivande och litteraturvetenskap.

– Å andra sidan kan jag knyta en tråd om skrivbordsstolen i mitt tjänsterum på Humanisthuset och veta att den andra änden är knuten runt benet på läsfåtöljen i mitt barndomshem, där jag i princip bodde under flera år och läste i snitt en bok per dag.

Vad betyder humaniora för dig?

– Humaniora är en stad och en skog, befolkad av människor som drivs av en outsläcklig nyfikenhet på vad det innebär att leva i världen, i historien och idag. Staden är universiteten, byggnaderna som öppnar rum åt frågorna om det djupast mänskliga – och dess gränser, överträdelser och möjliga samtal med träd, djur, hav och himmel. Allt det som finns i skogen, de större sammanhangen som förankrar oss. Ett äventyr och en allvarsam lek.

Vad jobbar du med?

– Jag är professor i litteraturvetenskap och genusvetenskap med inriktning mot humaniora – med ämnesansvar för litteraturvetenskap, som den första kvinnan på just den stolen, vid Umeå universitet.

Vad är din drivkraft i jobbet? 

– Förundran! Att jag har privilegiet att ha ett jobb som i kärnan aldrig är förutsägbart. Varje roman, dikt öppnar nya fönster mot de möjliga, de andra världarna. Och hur historien genom det blir gripbar, oundviklig. Och att få skriva sig in i de världarna och de frågor som väcks ur dem. Ja, skrivandet är det bultande hjärtat.

Vad är roligast i jobbet?

– Två saker. Först, som ovan: att få skriva, tänka och läsa på heltid. Att aldrig behöva lämna slukarålderns glädje! Det andra: att bli ställd svarslös under seminariediskussioner med våra studenter, när den där oväntade frågan eller tolkningen kommer, som får klassikerna att spritta av liv: "Varför måste Mrs Dalloway köpa blommorna själv – kunde hon inte ha plockat dem?" "Blir Mr Rochester mer begriplig och mindre fähund om vi förstår honom genom autism-spektrat?"

Vad vill du säga till någon som funderar på att söka kurser eller program inom humaniora?

– Följ din nyfikenhet! Även om vägarna från humaniorastudier till framtida yrkesliv kan verka mer krokiga än spikraka, så finns det inte ett enda jobb där du inte har nytta av att ha lärt dig att analysera och reflektera kring det mänskliga, från språk och litteratur till konst, historia och filosofi. Humaniora jordar dig, i världen.