Veckans humanist: Anna Sténs

Anna Sténs, chef på Folkrörelsearkivet i Västerbotten.

BildIréne Gustafsson

Hur ser din väg till humaniora ut?

– Jag bestämde mig tidigt, kanske redan i högstadiet, för att bli byggnadsantikvarie men istället för att flytta iväg så stannade jag i Umeå och läste Programmet för museiverksamhet och kulturmiljövård , som det hette då. Som huvudämne valde jag historia, eftersom jag hade en idé om att kunna bli gymnasielärare om museivärlden blev för svår att ta sig in i.

– Jag tänkte därefter läsa en påbyggnadsutbildning till byggnadsantikvarie, men dit har jag ännu inte tagit mig. Istället blev det en forskarutbildning och därefter ett decennium med forskning och undervisning i historia och andra näraliggande ämnen vid Umeå universitet.

Vad betyder humaniora för dig?

– Det är en svår fråga. Humaniora är väldigt brett och de ämnen som räknas som humanistiska eller ”humanvetenskapliga” är många och inryms inte nödvändigtvis under en humanistisk fakultet.

– Inom humaniora står studier av människan som kulturvarelse i centrum men människan är inte en isolerad enhet. Inom många naturvetenskapliga ämnen ställs också frågor som kan betecknas som humanistiska. Humaniora finns på så vis överallt och behövs överallt.

Vad jobbar du med?

– Idag är jag chef för Folkrörelsearkivet i Västerbotten. Vi har arkiv och kontor i både Umeå och Skellefteå och är en resurs för föreningslivet i hela länet.

Vad är din drivkraft i jobbet? 

– Att få ge andra och mig själv de aha-upplevelser som kommer av att få ta del av historiska källor  och litteratur som berättar om vad som hänt och hur folk har tänkt.

– Att ha en variation i uppdrag och arbetsformer. Att ha frihet att kunna styra över min egen vardag i möjligaste mån och ha den trygghet som en fast anställning ger.

Vad är roligast i jobbet?

– Att hjälpa andra att söka svar på kluriga frågor i arkiven och att även själv ibland söka svar.

Vad vill du säga till någon som funderar på att söka kurser eller program inom humaniora?

– Sök! Med studier i historiska ämnen och arkeologi får du fler perspektiv på tillvaron. Idag har jag svårt att tänka mig in i hur det skulle vara att leva och tänka utan att kunna relatera till andras upplevelser i både tid och rum.