NYHET Permafrostjordar lagrar stora mängder fruset kol och spelar en viktig roll för att reglera klimatet på jorden. I en studie publicerad i tidskriften Nature Geoscience visar forskare vid Umeå universitet, i samarbete med ett internationellt forskarteam, att utsläppen av växthusgaser från vattendrag stiger i områden där den sibiriska permafrosten tinar.
Permafrostområden och flodlandskap i västra Sibirien.
När permafrosten tinar kan tidigare fruset kol hamna i bäckar och floder där det processas och släpps ut som växthusgaser från vattenytan, direkt ut i atmosfären. Att kvantifiera utsläppen av växthusgaser från vattendrag är särskilt viktigt i västra Sibirien, ett område där permafrosten innehåller stora mängder kol och där också ett av de största avrinningsområdena till Arktiska oceanen finns, floden Ob'.
Forskare vid Umeå universitet och samarbetspartners från SLU, Ryssland, Frankrike och Storbritannien, kan nu visa att vattendragens utsläpp av växthusgaser når en topp i de områden där den västsibiriska permafrosten aktivt bryts ned, medan utsläppen minskar där klimatet är kallare och permafrosten ännu inte börjat tina. Forskarteamet har också funnit att utsläppen av växthusgaser från floderna överstiger mängden kol som vattendragen för med sig till Arktiska oceanen.
– Det var ett oväntat fynd eftersom det betyder att västsibiriska floder aktivt processar och avger stora delar av det kol de tar emot från tinande permafrost. Omfattningen av dessa utsläpp kan också öka i takt med att klimatet fortsätter värmas upp, säger Svetlana Serikova, doktorand vid Institutionen för ekologi, miljö och geovetenskap, Umeå universitet, och en av forskarna i teamet.
Att mäta utsläppen av växthusgaser från vattendrag i permafrostområden i allmänhet och i västra Sibirien i synnerhet är viktigt, eftersom det ökar förståelsen av vilken roll sådana områden har i den globala kolcykeln och ökar möjligheterna att förutspå effekterna av ett förändrat klimat i Arktis.
– De storskaliga förändringar som sker i Arktis till följd av uppvärmningen påverkar starkt klimatsystemet och har långtgående konsekvenser för resten av världen. Därför är det viktigt att vi fokuserar på att fånga upp hur klimatuppvärmningen påverkar Arktis nu, innan dessa dramatiska förändringar sker, säger Svetlana Serikova.
Originalartikel:
S. Serikova, O.S. Pokrovsky, P. Ala-Aho, V. Kazantsev, S.N. Kirpotin, S.G. Kopysov, I.V. Krickov, H. Laudon, R.M.Manasypov, L.S. Shirokova, C. Soulsby, D. Tetzlaff and J. Karlsson, High riverine CO2 emissions at the permafrost boundary of Western Siberia, Nature Geoscience, DOI 10.1038/s41561-018-0218-1.
För mer information, kontakta gärna:
Svetlana Serikova (engelsktalande), doctorand, Institutionen för ekologi, miljö och geovetenskap, Umeå universitet
E-post: svetlana.serikova@umu.se
Jan Karlsson, professor, Institutionen för ekologi, miljö och geovetenskap, Umeå universitet
E-post: jan.p.karlsson@umu.se