"False"
Hoppa direkt till innehållet
printicon
Huvudmenyn dold.
Publicerad: 2021-09-28

Varje föreställning är en tolkning

NYHET "Det är den psykologiska komplexiteten som gör att Shakespeares tragedier är så aktuella än idag". Det säger Virginia Langum, som tillsammans med Maria Lindgren Leavenworth och Heidi Hansson, alla tre professorer i engelsk litteratur vid Umeå universitet, deltar i ett samtal inför Norrlandsoperans uppsättning av Macbeth.

Text: Per Melander

Shakespeare kommer inte att göra oss bättre, och han kommer inte att göra oss sämre, men han kan lära oss att lyssna på oss själva, när vi pratar med oss själva

Virginia Langum menar att det är viktigt att påminna om hur varje föreställning av Macbeth är en tolkning.

– Det är något jag måste påminna mig själv om. Jag var lite tveksam inför att se operan eftersom jag älskar både Shakespeare och Verdi. Jag förstod att det skulle finnas många förändringar i omarbetningen av pjäsen till opera och jag oroade mig för att operan skulle sakna mina favoritrader och att den kanske på något sätt skulle ”missuppfatta” Lady Macbeth. Jag var lite beskyddande och rädd om henne, säger Virginia Langum. 

– Men Macbeth tillhör inte Shakespeare eller mig. Shakespeare själv tog Macbeths historia och anpassade till hans kontext och gjorde förändringar. Verdi skapade något nytt och fascinerande med Macbeth och särskilt Lady Macbeth. I slutändan är jag inte säker vems Lady jag föredrar.

Allt är inte populärt

På frågan om varför Shakespeares texter fortfarande tycks fungera så bra säger Virginia Langum att alla Shakespeares texter inte är populära och att de inte var de på sin tid heller.

– Shakespeare skrev minst 37 pjäser och vilka pjäser som är populära förändras med tiden. Under Shakespeares livstid var historiepjäserna de mest populära, nu är det några av tragedierna och En Midsommarnattsdröm.

– Jag tycker att det är hans psykologiska komplexitet som gör att Shakespeares tragedier är aktuella än idag. Bra exempel på sådana pjäser är: Macbeth, Lear, Hamlet och Othello. I Macbeth, till exempel, vet vi att Macbeth är en mördare tidig i pjäsen men vi sympatiserar med honom. Varför? Vi är med honom; vi förstår hans logik; vi är på något sätt medskyldiga med Macbeth.

Virginia Langum nämner här den kända Shakespeareforskaren Harold Bloom som sagt: ”Shakespeare kommer inte att göra oss bättre, och han kommer inte att göra oss sämre, men han kan lära oss att lyssna på oss själva, när vi pratar med oss själva.”

Inspirerande och oändligt anpassningsbar

Att peka ut någon favorit bland Shakespeares dramer och texter tycker Virginia Langum är svårt.

– Som sagt, Lady Macbeth är en favorit. Hamlet är irriterande men har bra repliker. Jag frossar i det ondskefulla språket i Coriolanus. Kung Lear är vacker men uppskakande så jag läser det sparsamt.

– Men om jag ska vara ärlig är möjligen min favorit-Shakespeare inte Shakespeare alls, utan T. S. Eliots ”J. Alfred Prufrocks Kärlekssång” och är den ”Shakespeare” jag återkommer till igen och igen. Det är en dikt skriven från en medelålders, tveksam och osäker mans perspektiv. Han identifierar sig med Polonius från Hamlet:

Nej! Jag är ej Prins Hamlet, var ej menad
till mer än hovman, en som man tar till
ibland, när spelet hotar att stå still,
att råda prinsen, var mellanhand,
undfallen, glad att svärja tro och loven,
slug och försiktig, något av pedant,
högtravande i tal men ganska doven,
ibland, förvisso, något av en fjant,
knappt mer än Narr, ibland.
(Svensk tolkning av Gunnar Ekelöf)

– Denna strof och hela dikten är en sanningsenlig och smärtsam beskrivning av att bli äldre och summera sitt liv och sina ouppfyllda drömmar och önskningar. Det visar också hur inspirerande och oändligt anpassningsbar Shakespeare är och har varit.

Om man aldrig sett, hört eller läst William Shakespeare, vad rekommenderar du att man börjar med?

– Framför allt skulle jag rekommendera att man börjar med att lyssna på Shakespeare. Det kan bli lite frustrerande och frånstötande att möta så många föråldrade ord och svåra meningar när man läser. Men så mycket förklaras när man lyssnar.

– Macbeth är faktiskt en utmärkt pjäs att börja med. Det är en kort och effektiv tragedi, fullpackad med målande språk och intressanta monologer. Pjäsens snabba tempo gör att centrala teman betonas och man blir nästan yr av den ursinniga farten i handlingen.

Sedan Shakespeares tragedi Macbeth uppfördes för första gången år 1606 har dramats omtolkats gång på gång. Ett tvetydigt budskap från några häxor väcker huvudpersonens ärelystnad.

Men är Macbeth en kallhamrad mördare eller en lättledd vekling? Är det lady Macbeth som bär den egentliga skulden eller är hon ytterligare ett offer? Hur har olika tider förstått och framställt tematiken och karaktärerna?

Det är några av frågorna som de tre professorerna i engelsk litteratur vid Umeå universitet samtalar om pjäsen i Shakespeares samtid, under Verdis 1800-tal och idag, under rubriken: Tidernas Macbeth – kallhamrad mördare eller lättledd vekling?

Samtalet äger rum på Norrlandsoperan, tisdag 5 oktober, kl. 17.30, i samarbete med Folkuniversitetet.