Varför är det så svårt göra gott?

Hanna Bäckström, Doktorand vid Umeå centrum för genusstudier (UCGS)

BildMattias Pettersson

Socialt arbete i det svenska civilsamhället har fått en förnyad relevans de senaste decennierna, bland annat till följd av ökat flyktingmottagande och migration inom EU. Hanna Bäckströms nya avhandling undersöker hjälpandets bakomliggande strukturer och de dilemman som hjälparbetarna ställs inför.

Hanna har intervjuat personer som är engagerade för utsatta EU-medborgare. De intervjuade arbetar på bland annat härbärgen, matserveringar och med språkundervisning. Många bedriver även politiskt påverkansarbete.

– Lite förenklat utgår hjälparbetet från att en person gör något för en annan. Handlingen väcker många frågor om sociala relationer, etik och politik. Jag har därför undersökt vilka konflikter som hjälparbetare upplever och diskuterar hur dessa konflikter kan förstås. De vill hjälpa andra utan att förstärka ojämlika förhållanden, men beskriver flera hinder för detta som de försöker komma förbi, säger Hanna Bäckström.

Ett konfliktområde som avhandlingen synliggör är innebörden av altruism.

– Många vill hjälpa villkorslöst, utan att ställa några motkrav, för att undvika att sätta mottagarna i skuld. Men de menar också att en mer jämlik relation förutsätter ett ömsesidigt utbyte. Här finns en sorts konflikt mellan ett altruistiskt ideal om självuppoffring och idéer om ömsesidighet, säger Hanna Bäckström.

Objektiva rättvisa strukturer är ett annat tema som diskuteras i avhandlingen.

– Aktörer i civilsamhället har, på gott och ont, ett annat svängrum än myndigheter för att möta upp behoven hos människor i en utsatt situation. De kan ofta göra mer, men deras insatser är sällan reglerade i lagstiftning. Det innebär en risk för orättvisa, subjektiva bedömningar, konstaterar Hanna Bäckström.

– Många har därför upprättat egna strukturer och principer för att säkerställa ett objektivt bemötande av de hjälpsökande. Samtidigt kräver både de egna och välfärdsstatens strukturer vissa gränsdragningar. Det leder till dilemman för de engagerade, som också ser behovet av undantag. Jag undersöker vilka konsekvenser rättvisans behov av gränser får för deltagarnas hjälpstrategier.

Möjligheten till empati och att känna igen sig i andras situation diskuteras också i avhandlingen.

– Kan man säga att man förstår vad någon annan känner eller behöver, fast man själv befinner sig i en helt annan position? Och ska man lägga sig i andra gruppers interna maktrelationer, till exempel mellan kvinnor och män? Det är en omdiskuterad fråga, till exempel inom feministiska rörelser, som hjälparbetarna också tampas med, avslutar Hanna Bäckström.

Frågorna som berörs i avhandlingen är relevanta för många olika situationer där någon engagerar sig för en annans intressen och behov, till exempel inom civilsamhället, socialtjänst eller internationellt bistånd.

Länk till pressbild

Länk till avhandlingen