NYHET Felaktiga mätningar av luftföroreningar kan inte bara påverka politiska beslut om exempelvis trafikomläggningar utan också medföra felaktiga slutsatser om hälsoeffekter av kväveoxidexponering. Annika Hagenbjörk-Gustafsson har därför i sitt avhandlingsarbete utvärderat två mätmetoder för kväveoxid.
– Det är viktigt att vi har kvalitetssäkrade mätmetoder, som vi vet fungerar och som ger kommuner, entreprenörer och forskare korrekta mätresultat för att kunna fatta beslut om exempelvis trafikfrågor. Det är också viktigt för att forskningen ska kunna påvisa vilka exakta samband exponering för kväveoxid har när det gäller människors hälsa, säger Annika Hagenbjörk-Gustafsson, forskningsingenjör och doktorand vid institutionen för folkhälsa och klinisk medicin, Umeå universitet.
Luftföroreningar från trafik kan orsaka negativa hälsoeffekter. Kvävedioxid, ett giftigt ämne i trafikavgaser, används ofta som en markör för trafikrelaterade luftföroreningar. Det finns bindande miljökvalitetsnormer för kvävedioxid som inte får överskridas, vilket gör att kommuner är ålagda att mäta detta ämne.
I större kommuner sker mätningarna med dyra referensinstrument placerade i en mätvagn. Ett enklare sätt att mäta kvävedioxid är med diffusionsprovtagare; en liten, billig och bärbar provtagare som bygger på att luften man vill mäta tas upp på ett filter i provtagaren. Många mätningar kan göras samtidigt på olika platser och haltvariationen i tid och rum kan studeras. Mätdata kan sedan användas för att göra och validera modeller av luftföroreningshalter. För att säkerställa att diffusionsprovtagare mäter korrekt måste de valideras mot referensmetoden vilket innebär att provtagarens provtagningshastighet bestäms.
Mätningar av kvävedioxid, som ger felaktigt höga halter kan leda till felaktiga politiska beslut angående trafikomläggningar, vägbyggnationer med mera. Inkorrekta mätresultat, kan också leda till felaktiga slutsatser om orsakssambandet mellan människors exponering för kvävedioxid och dess orsakade hälsoeffekter.
I sitt avhandlingsarbete har Annika Hagenbjörk-Gustafsson därför utvärderat och validerat två diffusionsprovtagare för kvävedioxid, Willems badge och Ogawa-provtagaren. Hon konstaterar att provtagarnas upptagsförmåga beror på yttre faktorer som till exempel vindhastighet, temperatur och luftfuktighet, som man måste ta hänsyn till.
Avhandlingen visar att Willems badge fungerar sämre vid vindhastigheter under 0,3 m/s vilket gör att den är mindre lämplig för mätningar i inomhusluft där luften är stillastående. Däremot fungerar den utmärkt vid mätningar utomhus och för personburen mätning.
Ogawaprovtagaren fungerar bra vid mätning utomhus, men resultaten måste korrigeras mot en experimentellt framtagen provtagningshastighet. Däremot får man felaktiga halter om man använder tillverkarens instruktion för uträkning av halter. Temperaturen påverkar provtagarens funktion, varför provtagningshastigheten ska justeras mot den medeltemperatur som uppmäts vid mätningen.
– Vi vet nu att båda dessa metoder fungerar bra och är jämförbara i förhållande till varandra, säger Annika Hagenbjörk-Gustafsson.
Annika Hagenbjörk-Gustafsson kommer från Kalmar. Hon arbetar som forskningsingenjör och doktorand vid Institutionen för folkhälsa och klinisk medicin, Umeå universitet.
Avhandlingen är publicerad digitalt
Annika Hagenbjörk-GustafssonTelefon: 070-2180648
E-post: annika.hagenbjork@umu.se
Fredagen den 28 november försvarar Annika Hagenbjörk-Gustafsson, institutionen för folkhälsa och klinisk medicin, sin avhandling med titeln: Validering av diffusionsprovtagare för kväveoxider och mätning i olika miljöer. (Engelsk titel: Validation of diffusive samplers for nitrogen oxides, and applications in different environments). Opponent: Greta Smedje, docent, arbets- och miljömedicin, Uppsala universitet. Huvudhandledare: Kåre Eriksson.
Disputationen äger rum kl. 09.00 Norrlands universitetssjukhus, Hörsal B Unod T 9.
Redaktör: Mattias Grundström Mitz