NYHET
Efter att universitetet stängd ned på grund av Coronapandemin så var det många lärare som snabbt fick ställa om sin undervisning. En som befunnit sig i mitt i den omställningen är universitetslektorn Linn Eckeskog som undervisar på en rad olika kurser på kandidat- och magisterprogrammen i medie- och kommunikationsvetenskap.
Text: Per Melander
BildMostphotos
Många gånger slösar vi bort fysiska möten genom att enkelriktat informera om sådant som lika gärna hade kunnat förmedlas i ett mejl
Linn Eckeskog berättar att hon förberedde sig relativt tidigt för nätundervisning, så när beskedet kom var hon redo. Att det var flera moduler som var relativt enkla att lägga över och inte innebar någon egentlig förlust.
– Det som krävt mest tid och engagemang har varit att lösa de akuta problemen med studenternas praktik. Jag arbetade från tidig morgon till sen kväll under en lite för lång period för att vi skulle kunna ge praktik i vår och för att våra studenter ska kunna ta examen, säger rLinn Eckeskog och fortsätter:
– Tack vare initiativrika studenter och en engagerad bransch har vi nu nya praktikplatser till alla de studenter som förlorade sina i samband med att Corona kastade om spelplanen, säger Linn Eckeskog, som arbetar hemifrån och sköter all sin undervisning via Zoom. Något hon tycker har fungerat överraskande bra.
– Alla studenter har varit enormt stöttande och förstående för den situation vi alla hamnat i och det merarbete det innebär för oss lärare. Jag upplever en solidaritet mellan oss och studenterna. Vi sitter alla i samma båt och alla ror, även om det är jag som styr.
Vissa saker får vänta
Hon berättar vidare att under de senaste tre veckorna har behövt skjuta på all kompetensutveckling och släckt en hel del bränder. Att rektors beslut om att lätta på 15-dagarsregeln var uppskattad nu när tiden inte räcker till.
– Jag hade deadline i mars för en kursbok som jag arbetat med under det senaste året, men insåg snart att jag behövde skjuta på utgivningen. Det återstod bara någon veckas jobb, så det var lite trist, men jag har inte kunnat ägna den någon tid alls. Jag har också behövt ställa in planerade föreläsningar i södra Sverige.
På frågan om det finns det några lärdomar att dra av pandemins konsekvenser säger Linn Eckeskog att hon upplever att många nog har levt i 90-talets möteskultur fram tills för tre veckor sedan; när man tvingades börja använda Zoom för möten och undervisning.
Det fysiska mötets upphöjda position
Hon menar att till skillnad från många digitala verktyg är Zoom faktiskt anpassat efter lärarnas och studenternas behov. Och att trots att det funnits digitala verktyg har många inte behövt utforska dem tidigare.
– Vi är nog många som har börjat ifrågasätta det fysiska mötets upphöjda position. Självklart finns fördelar med fysiska möten som är svåra att ersätta (man ska inte underskatta betydelsen av kroppsspråk, småprat, fika osv.), men det finns också enormt många möten som alls inte kräver att man möts rent fysiskt.
– Det blir också tydligt att vi måste bli bättre på att använda det fysiska mötets styrkor när vi väl ses. Många gånger slösar vi bort fysiska möten genom att enkelriktat informera om sådant som lika gärna hade kunnat förmedlas i ett mail. Det här är naturligtvis en större fråga än så här, men jag tror att situationen har gett tillfälle att reflektera över sådant som vi tagit för givet.
Början på en ny tid?
En sak som Linn Eckeskog påpekar är att man under den här tiden åtminstone fått mycket material till kursen i kriskommunikation, som ges i höst.
– Jag har redan knutit till mig flera gästföreläsare som just befinner sig mitt i krisen. En nöt att knäcka är hur man på bästa sätt lägger om en kurs som bygger på hörsalsundervisning.
– Pessimisten i mig misstänker att det här inte är över i höst. Men om jag ska vara ärlig så tror jag att vi har varit alldeles för fasta i idén om hörsalar och storgrupper. Det här kanske är början på en ny tid för hur vi, eller åtminstone jag, undervisar storgrupper. Jag ska bara komma på hur.