NYHET Ekologiska variabler som är viktiga för utbrott av Rift Valley-feber i Kenya kan användas för att kartlägga riskområden för infektionssjukdomen på både en lokal och en global nivå, samt även förutsäga framtida utbrott av sjukdomen. Det konstaterar forskare vid bland annat Umeå universitet i en studie i tidskriften International Journal of Infectious diseases.
Umeåforskarna har tillsammans med kollegor från bland annat International Centre of Insect Physiology and Ecology, Nairobi, Kenya, identifierat de ekologiska faktorer som ökar risken för utbrott av den myggburna virussjukdomen Rift Valley-feber, i Kenya. Sjukdomen sprids med mygg, men också direkt mellan djur och till människor genom direktkontakt med sjuka djur.
Rift Valley feber orsakar stora utbrott bland människor och boskap i Afrika och på den Arabiska halvön, men riskerar också att spridas globalt, precis som andra myggburna virusinfektioner. Infektion av det virus som orsakar Rift Valley-feber medför symtom som feber, ledsmärta och komplikationer i form av blödningar, hjärninflammation och leversvikt. Dödligheten är beräknad till cirka 1 procent, men bland de patienter som kommer till sjukhus kan upp till 30 procent avlida i sviterna från sjukdomen.
Får, getter och kor drabbas också hårt; dödligheten är hög bland unga djur och majoriteten av infekterade gravida djur aborterar. Infektionssjukdomen har en mycket negativ påverkan på ekonomin i de områden som drabbas, eftersom de bland annat råkar ut för handelsblockader.
I Kenya har utbrott av Rift Valley-feber förekommit flera gånger och forskargruppen från Umeå och Kenya har nu visat på ekologiska faktorer som förklarar risken för utbrott av infektionssjukdomen. Resultaten har lett till en riskkarta för Rift Valley-feber där vissa regioner i Kenya har mycket hög risk för utbrott.
Forskarna studerade hur sju ekologiska variabler påverkade risken för utbrott av Rift Valley-feber bland annat genom att analysera satellitbilder, höjd över havet, boskapsstatistik och jordartsfördelning. Det visade sig att avdunstning, grön vegetation och mängden boskap var de faktorer som bäst förklarade förekomst av Rift Valley-feber. Detta är troligen direkt kopplat till var de myggarter som sprider viruset trivs, samt närheten till stora mängder boskap som myggen kan sticka och virus kan växa i.
– Eftersom vi nu har lyckats identifiera ekologiska variabler som är viktiga för uppkomsten av utbrott av Rift Valley-feber kan vi nu även kartlägga riskområden för sjukdomen på både lokal och en global nivå. Variablerna kan också användas för att kunna förutsäga och förhindra framtida utbrott och kan förhoppningsvis integreras i system som byggs upp för att varna för utbrott av Rift Valley-feber, säger Magnus Evander, professor i virologi vid Institutionen för klinisk mikrobiologi, Umeå universitet, som är en av de ansvariga för studien.
Läs artikeln i International Journal of Infectious Diseases
Magnus Evander, professor i virologi, Umeå universitetTelefon: 090-785 17 90
E-post: magnus.evander@umu.se
Forskargruppen i Umeå består av:
Forskargruppen i Kenya på International Centre for Insect Physiology and Ecology (icipe) består av:
Forskningen är ett samarbete mellan forskare i Umeå och Kenya. Det finansieras av Vetenskapsrådet och Sida.
Mosomtai G, M Evander, P Sandström, C Ahlm, R Sang, OA Hassan, H Affognon, T Landmann. Association of ecological factors with Rift Valley fever occurrence and mapping of risk zones in Kenya. International Journal of Infectious Diseases 2016 46: 49-55
Redaktör: Mattias Grundström Mitz