Läs mer
Ancient mass migration transformed Britons' DNA
Large-scale migration into Britain during the Middle to Late Bronze Age
NYHET En ny stor DNA-studie av förhistoriska – brons- och järnålder – populationer i Storbritannien har publicerats i den vetenskapliga tidskriften Nature. Chelsea Budd och Malcolm Lillie, båda arkeologer vid Umeå universitet, är två av de som medverkat i studien.
Malcolm Christopher Lillie, professor i arkeologi vid Institutionen för idé- och samhällsstudier.
BildMattias PetterssonLyfter Umeå universitet på den internationella forskningsscenen
Malcolm Lillie säger att studien är ett samarbete mellan många arkeologer och genetiker och syftar till att undersöka genetiska bevis för förhistoriska migrationer.
– Ett huvudfynd är att mellan 1300-800 f.Kr. var migrationen till Storbritannien från Europa orsak till att ungefär hälften av den genetiska härkomsten av senare populationer, säger Malcolm Lillie.
– Men att det inte finns mycket som tyder på att storskalig migration inträffade under den efterföljande järnåldern. Det verkar alltså som att det "keltiska" språken skulle ha spridit sig till Storbritannien mer under bronsåldern.
– Ett annat intressant fynd är att allelen (flera alternativa versioner av en gen) för laktatpersistens (som är en genetisk anpassning som underlättar matsmältningen av mejeriprodukter) stiger snabbt i Storbritannien under bronsåldern, men att ett liknande scenario inte återspeglas på kontinenten.
Malcolm Lillie säger vidare att en viktig faktor i sammanhanget är hur det stora antalet arkeologer och genetiker som varit involverade i studien visar på hur samarbeten mellan kommersiella arkeologer, museer och akademiker från olika discipliner, är nödvändigt i jakten på kunskap.
– Den här studien inkluderar resultaten från det som Chelsea Budd och jag har forskat på sedan en tid tillbaka, som omfattar analyser av mänskliga kvarlevor från både Storbritannien och Ukraina
Chelsea Elissa Budd, arkeolog, Institutionen för idé- och samhällsstudier.
Bild Privat– Något som ligger till grund för våra samarbeten med Harvard University, och som i sin tur är kopplat till det arbete som utförs vid York University i Storbritannien. Detta arbete länkar också till vårt pågående samarbete med kollegor på andra håll i USA och Ukraina.
Malcolm Lillie publicerade första gången i Nature 1998, om de tidigaste bevisen för kranialkirurgi, som en del av hans doktorsavhandling. Senare, precis innan han kom till Umeå, var han involverad i en annan Nature-tidning (Mathieson et al. 2018) som tittade på sydöstra Europas genetiska historia.
– Den aktuella artikeln är ett resultat av de fortsatta samarbeten med Harvard som började när den nya vågen av genetisk analys kopplad till arkeologi var i ett tidigt skede, dvs. det senaste decenniet eller så.
Arbetet med den aktuella artikeln har letts av forskare vid universiteten i Harvard och York med bidrag för en rad olika institutioner. Detta är intressant mot bakgrund av hur det i ett inledande forskningsskede fanns kritik mot vissa genetikforskare för att de ignorerade åsikter från arkeologer.
Malcolm Lillie och Chelsea Budd arbetar för närvarande med resultat tänkta för publicering som handlar om järnålderssamhällen i Storbritannien. Detta tillsammans med kollegor vid Harvard University.
De arbetar också med andra kollegor från USA och Europa om det genetiska ursprunget till Yamanya-kulturen i Östeuropa. Dessa pågående arbeten kommer att resultera i ytterligare Nature-artiklar som fortsatt kommer att lyfta Umeå universitet på den internationella forskningsscenen.
