Umeå arrangör för Nationellt höstmöte i klinisk fysiologi

Varje år turas länssjukhus och universitetssjukhus om att arrangera höstmötet i klinisk fysiologi. Förra året hölls mötet i Uppsala via Zoom, men i år var det återigen dags för Umeå att stå som värd. Per Lindqvist, professor i klinisk fysiologi vid Umeå Universitet satt med i styrelsen för svensk förening för klinisk fysiologi och initierade att arrangemanget skulle hållas i Umeå.

- Jag tyckte att nu är det dags för Umeå att ta det, för enligt rykten hade vi inte haft det sedan 2005 berättar Per. 

Arrangemanget är något som görs i samråd tillsammans med regionen vilket var en förutsätting för att vi skulle får ihop allt det praktiska.

- Det är en gemensam universitets och regionfråga, berättar Per.

Hur det såg ut förr och var vi är idag

Det fanns två olika anledningar som drev dem till att ta jobbet att genomföra dagarna. För det första ville man ha ett tema där man pratade om klinisk fysiologi som dåtid-nutid-framtid.

- Det händer oerhört mycket kring diagnostik, teknik och metoder. Det är en enorm teknikutveckling, berättar Per.

Vidare förklarar Per att man av olika anledningar blivit stort fokus på att serva med stort antal hjärtundersökningar, medan det en gång i tiden bara var en liten del av allt man gjorde på de kliniskt fysiologiska labben.

- Det fanns förut en ohyggligt stor mångfald i olika metoder vilket idag håller på att minska, förklarar Per.

Därför tog de in föreläsare som varit med i många år, som sett utvecklingen från början. De ville visa den bredd och kunskap och status som yrket hade. På den tiden var klinisk fysiologi rikt, starkt och expanderades.

- Då var det hög status i sjukvården att ha ett bra fyslabb, berättar Per.

Därför blev höstens tema just dåtid-nutid-framtid, där äldre föreläsare som varit med och drivit fyslabb förr kom för att inspirera åhörarna.

Först ut att föreläsa kring detta var Gunnar Sundström som 1975 startade ett kliniskt fyslabb i Sundsvall, med tanke på att serva klinikerna. I sin föreläsning lyfte Gunnar bakgrunden till det och hur han skapade en bred verksamhet. Efter det tog Eva Nylander, överläkare och professor i klinisk fysiologi i Linköping vid för att prata om vad som hände senare, ur en nutid och framtidsperspektiv. Eva lyfte frågan om hur man kan göra yrket roligt och få tid till att utvecklas.

Lägga mer ansvar på BMA

Andra inriktningen på mötet handlade om den modell man utvecklat här i Umeå, både för att öka statusen på BMA yrket, och för att bredda kompetensen och skapa en dräglig arbetsplats där alla hinner med och hjälps åt.

Per berättar att läkarna ofta kände att de inte riktigt hann med, och att det dessutom fanns en brist på läkare inom klinisk fysiologi här i Umeå, eftersom det var svårt att rekrytera läkare. Alternativet blev att lägga mer ansvar på BMA, att göra det som läkarna på fyslab gjorde tidigare. Men för att göra detta är det viktigt att sköta det på ett bra sätt och att det inte bidrar till brister i kvalitén.

- Vi har validerat detta arbetssätt, och BMA gör idag många saker självständigt och tar ett större ansvar, säger Per.

Detta innebär att det utvecklats specialist och experttjänster inom BMA, vilket bidragit till en löneökning, något som spridit sig i Sverige.

- Det här har börjat komma fram som en tänkbar modell och därför tänkte vi att vi kunde presentera vår modell på det här mötet, förklarar Per.

Johan Ljungberg, överläkare i klinisk fysiologi Umeå presenterade Ume-modellen och förklarade hur Umeå arbetar kring det förändrade arbetssättet och hur de tänker kring att bredda kompetensen för att utvecklas. Modellen mottogs positivt med många som ställde fler frågor efter föreläsningen berättar Per.

För att verkligen belysa bredden av det förändrade arbetssättet föreläste även Karin Strigård, professor och överläkare med inriktning på kolorektal kirurgi och avancerad bukväggskirurgi. I det arbetet Karin utför inom anal inkontinens är klinisk fysiologi involverade genom att de är en del av den diagnostik som mäter trycket, och vad som kan vara förklaringen bakom att man inte kan hålla tätt.

- Det var också ett sätt att visa på bredden, vad vi kan göra, berättar Per.

Unik kunskap

Konferensen fortsatte sedan med samtal kring hur man fortsatt kan jobba med att kvalitetssäkra ämnet. Där föreläste Jonas Jögi om hur de i Lund arbetar med SVEDAC som är ett etablerat och legitimt kvalitetetssystem, som bedrivs på många storstadssjukhus.

Per själv fick tillsammans med Björn Pilebro föreläsa om deras forskning kring hjärtamyloidos. Ulf Näslund pratade om sitt projekt VipViza som handlar om ultraljud som riskprediktor för att man på olika kontroller kunna se sin risk för halskärlsanatomin.

Som årets Torgny Sjöstrand föreläsare så föreläste Jan Engvall, professor från Linköpings universitet. Han pratade om vänsterkammarfunktionsmätning genom tiderna och hur man under antal år mätt det med Eko-kardiografi.

På ett tidigt nittonhundra tal skapade Torgny Sjöstrand ämnet klinisk fysiolog, och byggde upp verksamheten. Klinisk fysiologi som är väldigt ”svenskt” finns inte på så många ställen runt om i världen. Något att vara extra stolta över.

- Vi är unika i den här kunskapen att kunna diagnostik och kunna metoderna för diagnostik, förklarar Per.

Vidare berättar Per att vi i Umeå ligger bra till forskningsmässigt och sett till storleken på labbet är vi väldigt effektiva. Därför var det extra roligt att få visa upp det arbetssätt och modell som Umeå tagit fram.

- Vi har många disputerade BMA, vilket är unikt, berättar Per.

Per lyfter att vi fortfarande har mycket att lära, men att vi har kommit en bit på vägen och vikten av att fortsätta vara nyfiken. Mötet fick god respons och var uppskattat, särskilt av de seniora föreläsarna som fick se helheten och vart klinisk fysiologi är på väg.

- Det finns massa saker vi kan göra, för att vara bättre förberedda inför framtiden. Det händer saker. Det kan ju vara så att en stor del av vår ”säkra diagnostik” försvinner för att vi får nya tekniker som tar över. Då kanske vi måste vara beredda att vara strategisk med där. Vi måste vara beredda att ta det uppdraget och beredda att kunna ställa om, och lära oss andra tekniker, avslutar Per.