NYHET Mikael Elofsson är teknisk-naturvetenskapliga fakultetens nya dekan och han trivs mycket bra i Umeå. Det var forskarkarriären inom kemi som förde Mikael och familjen till Norrland och här upptäckte han till sin stora glädje att Umeå dessutom är en fantastisk jazzstad och han spelar aktivt i flera band.
Mikael Elofsson, professor vid kemiska institutionen och dekan för Teknisk-naturvetenskapliga fakulteten.
BildMattias PetterssonKan du berätta lite om din bakgrund?
– Jag växte upp i Tenhult som ligger nära Jönköping och Huskvarna. Jag gick på det naturvetenskapliga programmet och därefter en ettårig musikutbildning på Per Brahe-gymnasiet i Jönköping. Musik har alltid varit mitt stora intresse och jag funderade länge på om jag skulle satsa på att bli professionell musiker. Efter militärtjänstgöring inom kustartilleriet i Karlskrona valde jag dock att ha musiken som fritidsintresse och istället satsa på en kemiteknikutbildning på Lunds Tekniska Högskola (LTH) där jag började 1986. Under det andra året väcktes mitt intresse för organisk kemi och ett sommarjobb på BioCarb AB gjorde mig speciellt nyfiken på kolhydratkemi och ledde också till min första vetenskapliga publikation. 1991 påbörjade jag min forskarutbildning i organisk kemi med inriktning mot kolhydrater under handledning av Jan Kihlberg.
Vad gjorde du efter din doktorsexamen?
– Efter disputationen flyttade min fru Cecilia och jag till USA där jag gjorde en treårig postdok på Yale University. I Craig Crews grupp jobbade jag både med kemi och biologi. Huvudprojektet handlade om proteasominhibitorer vilket 2012 kulminerade i ett godkänt cancerläkemedel. Under perioden i Lund och New Haven fortsatte musiken att vara ett huvudintresse och jag spelade i storband kopplade till LTH och Yale University. Jan Kihlberg började som professor i Umeå 1996 och under postdoktiden höll vi kontakten, vilket ledde till att jag 1999 började som forskarassistent på Umeå universitet. Jag satsade på att bygga upp en forskargrupp med kemi som bas och med tillämpningar framförallt inom infektionsforskning där Hans Wolf-Watz varit min mentor. 2004 blev jag lektor och 2008 befordrades jag till professor.
Vad i uppdraget som dekan tilltalar dig?
– Jag har alltid varit intresserad av förändringsarbete och att bidra till att verksamheten utvecklas på ett positivt sätt. Kemiska institutionen har genomgått stora förändringar under den senaste tioårsperioden och det har varit oerhört spännande och givande att vara med i den processen. Nu känns det extra spännande att som dekan få jobba med hela fakulteten.
Vad är högst prioriterat för dig att börja arbeta med som dekan?
– Som dekan kommer jag att fokusera extra mycket på forskning och forskningsinfrastruktur. Ett första steg är förstås att sätta mig in i hela fakultetens verksamhet och hur de olika institutionerna arbetar. Organisation och finansiering av forskningsinfrastruktur är ett komplicerat och viktigt område där det finns mycket som måste göras inte minst när det gäller lokal och nationell samverkan.
Vilka är fakultetens största utmaningar de kommande fyra åren?
– Att säkerställa att vår forskning och utbildning kan utvecklas ytterligare och att vi är konkurrenskraftiga både nationellt och internationellt. Rekrytering av rätt personer på alla nivåer och samordning och finansiering av forskningsinfrastruktur är kritiska områden.
Kommer du att ha kvar någon del forskning/undervisning?
– Jag har en relativt stor forskargrupp med flera pågående projekt som finansieras av VR, SSF och KAW och jag räknar med att mina duktiga medarbetare kommer att göra det möjligt att hålla grytan kokande. Jag tycker det är mycket viktigt att personer i ledningspositioner har en stadig fot kvar i verksamheten!
Vilka är dina topp tre smultronställen i eller omkring Umeå?
– Middagsbordet! Där samlas familjen för att njuta av god mat och tillsammans får vi en lugn stund då vi kan prata om allt mellan himmel och jord.
Slingan runt Nydalasjön där jag tycker om att ta mina springrundor; framför allt på eftermiddagarna då solen ligger på och gör det extra fint på den östra sidan.
Jazzklubben där jag tyvärr är alldeles för sällan. Det ska dock bli oftare nu när vi flyttar till öst på stan.
Namn: Mikael Elofsson
Familj: Fru och två barn
Bor: På Tomtebo men i mitten av juli flyttar vi ner öst på stan
På nattygsbordet: Alena, en serieroman av Kim W. Andersson och Katastrofdoktorn av Johan von Schreeb
Mig själv med tre ord: Glad, social och ambitiös
Oanad talang: Mitt trombonspelande
Det bästa med teknat: Alla fantastiska människor!