Tre frågor till CBRNE-centrets föreståndare Per-Erik Johansson

Per-Erik Johansson, föreståndare vid Europeiska CBRNE-centret

BildMattias Pettersson

Hur påverkas centrets verksamhet av den pågående pandemin?

– Om vi ser till våra projekt, som ju är vår huvudsakliga verksamhet, så dras samtliga med förseningar. I vissa fall planerar man för en förlängning på 12 månader, i andra 9 eller så lite som 2 månader. Huvudorsaken är att fältövningar och andra aktiviteter och moment som inte går att göra digitalt har skjutits på framtiden med förhoppningen att de ska gå genomföra nästa år eller så snart som möjligt. Men mer tid innebär inte mer pengar och det gör ju att resurserna minskar. Därför måste vi vara extra aktiva och framåttänkande vad gäller ansökningar och planering av nya projekt. 

Hur påverkas ditt arbete och din roll som chef?

– Jag har precis som alla andra fått ställa om till videomöten och digitala lösningar för konferenser och andra evenemang som normalt sker på plats. Det finns fördelar med det, man kan boka möten tätt inpå varandra och resetiden försvinner. Samtidigt försvinner då också tiden för eftertanke och sammanfattning som jag tänker är ett naturligt resultat av att fysiskt befinna sig på möten. Jag upplever att vissa personer är svårare att få kontakt med när de sitter på distans, och att det är betydligt svårare att skapa nya kontakter via digitala mötesplattformer. Vad gäller situationen på centret och våra medarbetare där så upplever jag att det fungerar bra. Jag tror också att det underlättar att vi är en så pass liten grupp. Dessutom har vi rutin vad gäller att arbeta i en sammanhållande funktion och att vara flexibla. Vi är vana att acceptera att vi inte kan påverka de yttre faktorerna och anpassa oss efter de förutsättningar som ges.

Hur tror du att kommande arbete och utlysningar påverkas av dagens situation?

– Jag tänker att det borde kunna komma något positivt ur allt det här. Jag hoppas att vi kommer till en situation så småningom där vi kan ha fler fysiska möten, och där varje möte kan utvärderas och hållas på det sätt som passar situationen bäst. Det finns möten, som tillexempel under ansökningsprocessen och i uppstarten av projekt, där det är väldigt värdefullt att kunna ses på plats. Uppföljningsmöten fungerar däremot ofta bra att ha digitalt, det kan vi spara både tid och resurser på. När det gäller kommande utlysningar är det fortfarande väldigt ovisst. Vi står inför ett nytt ramprogram, Horizon Europe, från EU-kommissionen. Men i nuläget saknas fortfarande information och beslut kring hur arbetsprogrammet ska se ut och när utlysningar kan tänkas komma.

– Jag tror att vi lärt oss mycket, och fortsätter lära oss, kring digitala alternativ vad gäller möten och arbetssätt. Det finns mycket potential i det, men utmaningar också. Jag upplever tillexempel att digitala diskussioner ofta blir bättre i mindre och fokuserade grupper. Men de mer spontana diskussionerna, som ofta uppstår i kaffepauser och där idéer kan kläckas mer förutsättningslöst, de är svåra att återskapa digitalt. Jag kan inte se hur det digitala mötet någonsin helt ska kunna ersätta det riktiga mötet.