Tinande permafrost hotar upp till tre miljoner människor i Arktis

I Ilulissat på Grönland, liksom i många andra arktiska regioner, är vägar som byggts i känslig permafrostterräng särskilt utsatta för deformationer i markytan. Med begränsade budgetar och många utmaningar är lokala intressenter oroade över kostnaderna för återkommande underhåll och svårigheterna att prioritera och planera långsiktigt.

ImageJohanna Scheer

Permafrost finns under cirka 15 procent av landytan på norra halvklotet, men den arean krymper snabbt på grund av klimatförändringar. Tinande permafrost utgör inte bara ett globalt hot genom utsläpp av växthusgaser, utan förväntas också få långtgående konsekvenser för cirka tre miljoner arktiska invånare som bor i de områden som är mest utsatta för nedbrytning av permafrost.

– I Sverige är permafrostmarker viktiga som kollager i marken och för traditionell markanvändning, som renskötsel. Liksom i andra regioner i Arktis orsakar permafrosten förändringar i landskapet och riskerar att påverka lokala ekosystem och försörjning, säger Johanna Scheer, postdoktor vid Institutionen för ekologi, miljö och geovetenskap vid Umeå universitet.

Johanna Scheer, postdoktor vid Institutionen för ekologi, miljö och geovetenskap

ImageJohanna Scheer

Som en del av ett EU-finansierat projekt har ett team av forskare, lett av Umeå universitet, Wiens universitet och Danmarks Tekniska Universitet, undersökt riskerna för upptining av permafrost tillsammans med lokala intressenter i fyra arktiska regioner: Longyearbyen (Svalbard, Norge), Avannaata kommun (Grönland), Beaufort Sea-regionen och Mackenzie River Delta (Kanada) och Bulunskiy-distriktet (Sakha, Ryssland).

Fem viktiga risker

Forskarna identifierade fem viktiga risker relaterade till infrastruktur, mobilitet och försörjning, vattenkvalitet, livsmedelssäkerhet och hälsa. Deras resultat har publicerats i den vetenskapliga tidskriften Nature Communications Earth and Environment.

– De fysiska processer, faror och samhälleliga konsekvenser som är förknippade med permafrostupptining utgör risker som uppfattas olika över hela Arktis beroende på det lokala sammanhanget och platsberoende särdrag. Att förstå den komplexa karaktären hos dessa risker är avgörande för att stödja motståndskraften och anpassningsförmågan hos arktiska samhällen, säger Johanna Scheer.

Äventyrar lokala ekosystem

Fallerande infrastruktur och avbrott i rörlighet och försörjning är konsekvenser som väckte oro i alla regioner på grund av deras omfattande inverkan på samhället och ekonomin. I Kanada ansågs utsläppet av föroreningar från bristfällig industriell infrastruktur, såsom övergivna olje- och gaskällor, särskilt som ett allvarligt hot mot både djurs och människors hälsa. Slutligen, i regioner där traditionell markanvändning och försörjning är viktiga delar av lokalbefolkningens kulturella identitet, representerade permafrostens negativa effekter på livsmedelsförsörjningen också ett stort problem.

Tinande permafrost äventyrar avsevärt lokala ekosystem och befolkningens hälsa. I det uppföljande EU-finansierade ILLUQ-projektet fokuserar nu forskare vid Umeå universitet på de komplexa sambanden mellan permafrostupptining, vegetationsförändringar, föroreningar och markanvändning. Genom att kombinera fältbaserade studier och fjärranalystekniker kommer deras fokus specifikt att inriktas på att kartlägga och bedöma effekterna av äldre oljekällor och permafrosttining på vegetationen i Mackenzie River Delta-regionen, Kanada.