Tidöavtalet – en utmaning för nya regeringen att leva upp till

Johan Hellström, statsvetare vid Umeå universitet som skrivit en bok om förra regeringsbildningen, tror att den nya regeringen har en utmaning framför sig i att efterleva avtalet.

BildMattias Pettersson

134 dagar. Så lång tid tog det att bilda ny regering efter riksdagsvalet 2018. Det är också titeln på boken som Johan Hellström, docent i statsvetenskap vid Umeå universitet, är medförfattare till: “134 dagar: om regeringsbildningen efter valet 2018”.   
I 2022 års val tog det 37 dagar. Att det skulle gå snabbare var väntat, menar Johan Hellström.

– Min kvalificerade gissning direkt efter valet var att vi skulle ha en ny regering på plats senast i oktober. Den främsta anledningen till att det tog så lång tid efter förra valet var att de första förhandlingarna mellan januaripartierna - S, MP, C och L - inte kom i gång förrän i december, säger han. 

Johan Hellström betonar däremot att själva förhandlingarna som resulterade i Januariavtalet, och sedermera att Stefan Löfven (S) kunde tillträda som statsminister i januari 2019, inte tog speciellt lång tid.

Tidöavtalet – inte hela politiken

Regeringen efter valet 2022, med nye statsministern Ulf Kristersson (M) i spetsen, har överenskommelsen Tidöavtalet som gemensam grund.

BildNinni Andersson/Regeringskansliet

Den vinnande sidan i 2022 års riksdagsval förhandlade fram Tidöavtalet, en skriftlig överenskommelse mellan Kristdemokraterna, Liberalerna, Moderaterna och Sverigedemokraterna som ligger till grund för deras gemensamma politik. Namnet kommer av att delar av förhandlingarna ägde rum i konferenslokalerna på Tidö slott.

Hur bindande är då Tidöavtalet för regeringen? För samtidigt som överenskommelsen minskar regeringens handlingsutrymme är den också fri att införa reformer på områden som inte berörs av avtalet.

 – På detta sätt kan regeringspartierna få igenom förslag i riksdagen med stöd av andra partier utöver Sverigedemokraterna. Å andra sidan är det inte så många politikområden som faller utanför, så utrymmet är ganska litet. Att försöka sjösätta mer kostsamma politiska reformer begränsas dessutom av det ekonomiska läget med en hög inflation och en försvagad tillväxt, säger Johan Hellström.  

Såväl Decemberöverenskommelsen, som tillkom efter valet 2014, som Januariavtalet sprack innan respektive mandatperiods slut. Detta till följd av intern kritik och ett växande motstånd hos partierna. Även Tidöavtalet har fått utstå intern kritik, främst från liberala partiföreträdare. I övrigt verkar de flesta acceptera avtalet. Åtminstone utåt sett.

– Decemberöverenskommelsen föll 2015 efter det att Kristdemokraterna drog sig ur. Och när Stefan Löfvens regering föll i en misstroendeomröstning förra sommaren tog Liberalerna tillfället i akt att inte omförhandla Januariavtalet, och i stället verka för en borgerlig regering. Det är inte helt osannolikt att det kommer att växa fram ett missnöje även mot Tidöavtalet, och inte minst då vissa punkter är otydliga och många reformer ligger långt fram i tiden, säger Johan Hellström.

Utmaning för Kristersson

Ulf Kristersson har en stor pedagogisk utmaning framför sig, menar Johan Hellström, i att förklara hur komplexa frågor många av riksdagspartiernas förslag i Tidöavtalet kretsar kring. Förslag som i sin tur kommer att kräva utdragna utredningar. 

– Blir det många eller för partierna centrala förslag i överenskommelsen som inte hinner bli klara under den här mandatperioden riskerar det att gå ut över samarbetet. Den svaga länken, nu liksom tidigare överenskommelser, är främst hos partier som står utanför regeringen. Vilka förslag kommer Sverigedemokraterna att acceptera att de begravs i utredningar och inte blir verklighet under mandatperioden?, frågar sig Johan Hellström.