NYHET Förstelärare har en viktig funktion som ledare för kollegors lärande. De bidrar med att bygga trygga och inspirerande lärandekulturer. Deras roll som ledare tenderar dock att osynliggöras, och förstelärare undviker ofta att föra kritiska diskussioner om lärande och undervisning med sina lärarkollegor. Det visar en ny avhandling från Umeå universitet.
Nya lärarledarfunktioner, det vill säga lärare med uppdrag att leda lärares lärande, växer fram världen över. I sin avhandling Ledarskap för lärares lärande – Förstelärare som lärarledare undersöker Frida Grimm, doktorand i pedagogik vid Umeå universitet, hur förstelärarledarskap praktiseras i skolors vardag och hur förstelärares möjligheter att leda lärares lärande främjas och begränsas i skolvardagen.
Frida Grimm, doktorand i pedagogik vid Umeå universitet.
BildUlrika Sahlén– Idag har vi 15 000 svenska förstelärare och många av dessa har uppdrag där de förväntas leda sina lärarkollegor. Med anledning av den kritik som uttryckts mot karriärreformen och att tidigare forskning visat att det finns ett motstånd inom lärarkåren mot att ledas för kollektiv undervisningsförbättring ville jag undersöka hur förstelärare gör när de leder sina kollegor för lärande.
Resultaten från Frida Grimms avhandling visar att lärare, förstelärare och rektorer ofta är starkt påverkade av normer som uttrycker att alla lärare är lika skickliga och ska styra över sin egen undervisning. Detta kan leda till att förstelärares ledarroll, funktion och praktiker osynliggörs och att de förvandlas till ”elefanten i rummet”.
– Flera förstelärare i mitt forskningsprojekt har uppdrag där de förväntas att leda kollegor i kollegialt lärande. Trots oklara förutsättningar klarar dessa förstelärare av att bygga trygga och inspirerande lärandekulturer som stimulerar lärares individuella reflektioner om undervisning och som inspirerar dem att använda specifika, konkreta metoder i sina klassrum. Däremot tenderar förstelärarna att undvika att föra kritiska diskussioner om lärande och undervisning, att utmana sina kollegors förståelser av lärande och undervisning och att bygga kollektivt lärande där lärare utvecklar en gemensam undervisningspraktik. För att främja elevers lärande behöver förstelärare ta ett större ledarsansvar. Det kan också behövas förhandlingar kring vad det innebär att vara en lärande lärare och att ledas av lärarkollegor.
– I min forskning drar jag slutsatsen att lokala skolaktörers förståelse av lärarledarskap skulle behöva nyanseras, utmanas och utvecklas. Ledare behöver hantera lärande som både individuellt och kollektivt, konkret och abstrakt, bekräftande och utmanande, och jag tror det behövs medvetna val och förändringar på alla organisationsnivåer för att tillvarata lärarledares kapacitet, säger Frida Grimm.
Frida Grimms forskning pekar på vikten av att aktörer inom skolan behöver vara medvetna om såväl explicita som implicita normer och praktiker som påverkar deras verksamhet.
– Jag menar att det blir problematiskt när skolor försöker undvika spänningar genom att osynliggöra förstelärares funktion och praktiker då detta skapar nya spänningar och begränsar ledarskap för lärares lärande. Min förhoppning är att avhandlingen ska bidra till samtal i skolorna om hur de själva explicit och implicit konstruerar lärarledarskap i sina skolkontexter, varför de gör som de gör och hur detta i slutändan påverkar elevernas lärandeprocesser. I dessa samtal bör rektorer och skolchefer inkluderas.
Läs avhandlingen: Ledarskap för lärares lärande – Förstelärare som lärarledare
Fredag den 2 juni försvarar Frida Grimm, Pedagogiska institutionen och Centrum för skolledarutveckling vid Statsvetenskapliga institutionen, Umeå universitet, sin avhandling med titeln: Ledarskap för lärares lärande – Förstelärare som lärarledare (Engelsk titel: Leadership for teacher learning – First teachers as teacher leaders)
Fakultetsopponent: Professor Kristin Helstad, Oslo Metropolitan Universitet, Norge.
Disputationen startar kl. 10.00 i UB.A.210 – Lindellhallen 1
