NYHET Smart, jordnära och lågmäld. Så beskriver Petter Gustafsson, professor vid Umeå Plant Science Centre, sin gode vän professor Brian K. Kobilka, årets nobelpristagare i kemi. Den tolfte december besökte han Umeå universitet tillsammans med sin fru.
Dagen i Umeå inleddes med en presskonferens. Därefter föreläste Brian K. Kobilka inför en närmast fullsatt Aula Nordica om sina upptäckter. Steg för steg beskrev han hur han upptäckt och lärt sig allt mer om G-proteinkopplade receptorer; molekyler i cellernas membran som tar emot signaler från omgivningen.
Efter 20 års hårt arbete lyckades han och hans forskarkollegor slutligen visa hur hela strukturen hos receptorkomplexet ser ut i aktiv fas. En sensationell avbildning och ett forskningsresultat som publicerades i Nature i fjol.
Sista minuterna ägnades åt frågor från publiken, autografskrivande och fotografering tillsammans med ungdomar.
Bildtext: Petter Gustafsson tillsammans med Brian K. Kobilka under frågestunden.
Det var växtforskaren Petter Gustafssons förtjänst att universitetet lyckades bjuda in en nobelpristagare. Han var på en forskningsvistelse vid Stanford University i USA, där Brian K. Kobilka arbetar, i början av nittiotalet.
– Av en händelse hade vi våra söner i samma fotbollslag och vi blev snabbt goda vänner, säger han.
Efter det har Petter Gustafsson och Brian K. Kobilka med familjer träffats regelbundet och det här var tredje gången han besökte Umeå.
Brian K. Kobilka har rötter i Sverige tre generationer tillbaka i tiden på sin mammas sida. Han växte upp i en familj utan akademiska traditioner, pappan var bagare och mamman dekorerade bakverken. Hans pappa tyckte att bagare var ett hårt sjudagars jobb och önskade gärna att sonen valde en annan karriär.
Och det gjorde han. På högstadiet hade han väldigt inspirerande och entusiastiska lärare i de naturvetenskapliga ämnena och i kombination med en beundran av stadens doktorer uppstod drömmen att bli läkare.
Han valde att studera biologi och kemi vid Universitet of Minnesota i Duluth, där han också mötte sin framtida fru, Tong Sun, på en biologiföreläsning. Här fick han smak för forskning, men valde ändå att gå vidare och studera till läkare på Yale University.
I mitten av åttiotalet började han forska och rekryterades av professor Robert J. Lefkowitz, som han delar Nobelpriset med, till Duke University och sedan gick karriären vidare på Stanford University.
Man måste vara väldigt, väldigt intresserad av det man sysslar med för att någon gång kunna bli nobelpristagare menar Brian K. Kobilka.
– Mitt mål på lång sikt har varit att verkligen ta reda på hur cellens receptorer fungerar. Det var en utmaning och jag visste inte från början hur svårt det skulle bli. Jag har tagit några strategiska beslut som blev rätt, men jag har också haft tur!
Han fortsätter:
– När jag fick mitt senaste resultat publicerat i Nature förstod jag att det kanske skulle kunna leda till ett nobelpris. Men att jag skulle få det redan ett år efteråt var en fullständig överraskning för mig!
Som etablerad forskare tillbringar Brian K. Kobilka ändå fortfarande mycket tid i laboratoriet, han går runt varje dag och diskuterar experiment med kollegor och studenter. Han forsätter sina egna försök, samlar data och skördar kristaller. Han har inte så många möten och så lite undervisning som möjligt.
Vad kan din upptäckt ha för inverkan på modern medicin?
– Kunskapen kan leda till mer selektiva läkemedel som går direkt på sitt mål vilket leder till mindre bieffekter. Jag tror också att det rent praktiskt kan leda till att mer screening kan göras i datorn i stället för i laboratoriet, säger Brian K. Kobilka.
– Det blir också lättare att förklara hur medicinerna fungerar i kroppen för patienterna, inflikar Tong Sun Kobilka som är både är forskare och praktiserande läkare.
Dagen i Umeå fortsatte efter lunch med en träff med 20 av universitetets karriärbidragstagare som går en ledarskapsutbildning, doktorander i universitetets Företagsforskarskola och 14 gymnasieelever från både Umeå och Skellefteå.
Brian berättade om sin väg mot Nobelpriset och gjorde en reflektion över tur och strategiska beslut. Efter följde en mycket intressant diskussion om forskning, forskningens villkor och karriärsval där många av deltagarna deltog aktivt. Därefter fick Brian K. Kobilka och Tong Sun Kobilka göra ett studiebesök vid den kemiska institutionen och träffa några forskare där.
Sen eftermiddag lämnade paret, ganska trötta efter allt resande och nobelståhej, ett snöklätt Umeå och följde sitt hektiska nobelschema vidare mot Danmark.
Redaktör: Ingrid Söderbergh