Umeåforskare i Lancet-kommission om självskadebeteende

Att människor medvetet skadar sig själva är ett globalt folkhälsoproblem med fler än 14 miljoner rapporterade drabbade varje år. Det motsvarar 60 fall per 100 000 invånare. Till det kommer sannolikt ett betydande mörkertal. Risken är stor att den som försökt skada sig själv sedan går vidare till självmord. Unga är särskilt utsatta, liksom urfolk. I låg- och medelinkomstländer är självförgiftning med bekämpningsmedel vanligt och har hög dödlighet.

Jon Petter Stoor, postdoktor och psykolog som medverkat i Lancet-kommissionen. BildMattias Pettersson

– Urfolk påverkas globalt sett oproportionerligt mycket av självskadebeteende, där sociala faktorer som fattigdom och utbildning spelar en betydande roll, säger Jon Petter Stoor, forskare vid Institutionen för epidemiologi och global hälsa och deltagare i kommissionen.

Urfolk påverkas globalt

Flera olika sociala och psykologiska faktorer är förknippade med självskadebeteende, men samspelet mellan individuella faktorer och social kontext är fortfarande delvis oklart. I vissa länder är det fortfarande kriminellt med självskadebeteende med avsikt att begå självmord. Ofta är polisen först på plats och tillgången till vård bristfällig.

Lancet-kommissionen identifierar tolv rekommendationer för att förändra livet för människor som skadar sig själva. Det handlar bland annat om att med holistiska tillvägagångssätt ta itu med bakomliggande orsaker i samhället, förbättra datainsamling och forskningsfinansiering i låg- och medelinkomstländer samt främja självbestämmande för urfolk.

– Vi lyfter dessutom sex principer för förebyggande i urfolkssamhällen kopplade till tre systemnivåer, nämligen betydelsen av självbestämmande, friska samhällen och blomstrande kulturer. Effektiva strategier bör vara lokalt ledda och kulturellt lämpliga ur urfolksperspektiv för att motverka självskadebeteende, säger Jon Petter Stoor.

Kommissionen konstaterar att rekommendationerna är ambitiösa men genomförbara. Genom att agera nu är det möjligt att göra en betydande inverkan på livet för miljontals människor som skadar sig själva. Jon Petter Stoor presenterar rapporten vid konferensen ”Should i stay or should i go? – suicide prevention in Sápmi in an existential perspective” i Tromsö 12-13 november.

Lancet-kommissionens tolvpunktsprogram

Rekommendationer till regeringar och beslutsfattare:

• Helhetssyn. Regeringar bör anta en helhetssyn för att hantera de bakomliggande faktorerna som främjar självskada, inklusive fattigdom och samhälleliga drivkrafter.
• Avkriminalisering. Straff för självskada bör upphöra globalt, inklusive avkriminalisering.
• Prioritering i låg- och medelinkomstländer. Förebyggande och hantering av självskada bör prioriteras i låg- och medelinkomstländer, inklusive förbud mot bekämpningsmedel.
• Urfolk. Effektiva strategier för urfolk bör prioritera självbestämmande och kulturellt anpassade insatserr

Rekommendationer för hälso- och sjukvården:

• Delaktighet. Personer med erfarenhet av självskada bör delta i utformning och utvärdering av vård.
• Integrerade tjänster. Bättre integration och tillräcklig bemanning behövs för att hjälpa dem som upprepade gånger skadar sig själva.
• Utbildning. Hälso- och sjukvårdspersonal bör utbildas i medkännande bedömning och hantering av självskada.

Rekommendationer för medier och samhälle:

• Berättelser om överlevnad. Diskussioner om självskada bör fokusera på berättelser om överlevnad och återhämtning, helst från personer med egen erfarenhet.
• Online-säkerhet. Medieindustrin online måste ta större ansvar för användarnas säkerhet, särskilt unga och sårbara.

Rekommendationer för forskare och forskningsfinansiärer:

• Forskning i låg- och medelinkomstländer. Internationell forskningsfinansiering bör riktas mot låg- och medelinkomstländer där bördan är störst.
• Övervakningssystem. Anonyma övervakningssystem för självskada bör inrättas globalt.
• Kombinerade metoder. Biopsykosocial forskning som tillämpar socialekologiska metoder för att förstå självskadebeteende bör prioriteras.