NYHET En avhandling av Viktor Schmidt, Umeå universitet, kan förhoppningsvis hjälpa läkare att ge bättre information till patienter efter handledsfraktur. Det kan avgöra vilken behandling som är mest lämplig för varje enskild patient.
Avhandlingen visar att läget som en handledsfraktur läker i är viktig när det gäller tidiga resultat (1 år efter skadan). Därefter sker en fortsatt successiv återhämtning, och ett decennium efter skadan är de flesta patienterna helt återställda i funktion, oavsett i vilket läge frakturen läkte.
Genom att identifiera instabila frakturer och följa riktlinjer som främjar tidig operation kan de kortsiktiga resultaten sannolikt förbättras.
Viktor Schmidt, Institutionen för diagnostik och intervention.
BildMona MiliEn bruten handled, eller distal radiusfraktur som det kallas i facktermer, är den vanligaste förekommande skelettskadan. En välfungerande handled är viktig för att kunna arbeta och utöva aktiviteter i det dagliga livet. Behandlingen efter en sådan skada syftar till att återställa funktion genom att återskapa anatomiska förhållanden och förse patienten med adekvat rehabilitering.
Första delarbetet undersökte resultat 1 år efter skada.
– Vi kunde se ett samband där större felställningar ledde till sämre resultat gällande rörelseomfång, greppstyrka och självskattade besvär, säger Viktor Schmidt, Institutionen för diagnostik och intervention.
Andra arbetet analyserade om en fortsatt rörelse i skelettskadan mellan akutbesök och återbesök hade någon inverkan på stabilitet.
– Där fann vi att denna rörelse, som vi valt att kalla ”marginell sekundär försämring av frakturläge”, är en viktig parameter att ta hänsyn till för att skelettskadan ska läka i ett bra läge.
Tredje delarbetet följde upp patienterna från första delarbetet, ett decennium senare. Det visade att resultaten fortsätter att förbättras med tiden och att efter över ett decennium var patienterna återställda gällande rörelseomfång, greppstyrka och självskattade besvär, oavsett vilket läge skelettskadan hade läkt i.
Det sista delarbetet undersökte potentiella konsekvenser av snabbspåren som introducerats i de svenska nationella riktlinjerna av distala radiusfrakturer.
– Vi jämförde behandlingen som gavs med hur de skulle ha behandlats om riktlinjerna följts. Vi fann att om vårdprogrammet följts hade fler patienter behandlats med tidig operation och en försenad operation skulle kunnat undvikas i majoriteten av fallen, säger Viktor Schmidt.
Viktor Schmidt växte upp i Belgien och studerade därefter medicin vid Uppsala universitet. Han gjorde sin allmäntjänstgöring i Sundsvall där han nu är inne på sista året av sin specialisttjänstgöring i ortopedi. Under tiden i Sundsvall påbörjade han sina doktorandstudier vid Umeå universitet.
Kontaktuppgifter
076-644 33 02
viktor.schmidt@umu.se
Onsdagen den 8 maj 2024 försvarar Viktor Schmidt, Institutionen för diagnostik och intervention vid Umeå universitet, sin avhandling med titeln Distala radiusfrakturer – radiologiska mätningar och kliniskt utfall. Disputationen äger rum klockan 13.00 i Aulan, Sundsvalls Sjukhus. Opponent är docent Maria Wilcke, SÖS.
