NYHET Alexandra jobbar som projektassistent i ett forskningsprojekt i miljökemi vid Kemiska institutionen. Förutom en kandidatexamen i kemi har hon också en kandidatexamen i spanska – något som hon menar stimulerar hennes kreativitet. Planen är en doktorsexamen i kemi.
Alexandra Aveling, projektassistent i Stina Janssons forskargrupp i miljökemi, Kemiska institutionen.
BildAnna-Lena Lindskog– Som forskare måste du kunna tänka nytt och se problem ur flera olika synvinklar. Att ha läst ett annat ämne på en annan fakultet gör att man får en större öppenhet för att tänka i nya banor. Som forskare är det också viktigt att kunna kommunicera med andra forskare i världen och då är ett ytterligare språk utöver engelska väldigt värdefullt.
Den framtida yrkesbanan var självklar – redan som barn gjorde Alexandra egna kemiska experiment hemma. Ändå blev spanska det första hon läste på universitetet.
– Jag ville läsa något roligt för mig egen skull. Efter A-kursen kände jag att jag inte var klar, det var fler saker jag ville lära mig så jag sökte B-kursen direkt. Inför våren funderade jag på om jag skulle börja läsa något naturvetenskapligt program men kände att om jag inte avslutar spanska med C-kurs och examensarbete för kandidatexamen så kommer jag att ångra mig.
Alexandra berättar att det som var mest spännande med studierna i spanska var översättning och språkhistoria (etymologi). Hon uppskattade också att lärarna ofta tog upp dagsaktuella saker i undervisningen.
– Att förstå den historiska bakgrunden till ett ord var jättespännande! Varje gång jag upptäckte hur olika ord hängde ihop var det kul. Sen blev jag också väldigt medveten om att en översatt text faktiskt inte är precis det författare ursprungligen skrev. Översättning är alltid i någon mån en tolkning. Jag uppskattade också väldigt mycket att lärarna försökte följa med i tiden. Det var nytt för mig och något jag verkligen uppskattade. Texterna vi fick analysera var i nya spännande ämnen och det kändes på något sätt som om alla lärare strävade framåt.
Att börja med spanska på universitetet efter att ha läst det på högstadiet och gymnasiet var ett stort kliv.
– Det var ganska överväldigande när man började A-kursen efter gymnasiet och alla lärare pratade spanska hela tiden med en. Jag kände dock att alla lärare var bra och då slappnade jag av och tog det som det kom. Det var ändå hanterbart. Efter 3–4 veckor började jag känna att jag förstod mer och mer.
När Alexandra började Kandidatprogrammet i Life Science, som är ett helt engelskspråkigt program, upptäckte hon direkt fördelar med att kunna spanska.
– Det var väldigt lyxigt för mig att kunna tala spanska med klasskamrater från spansktalande länder. På min institution har jag också flera kollegor som har spanska som modersmål. Generellt så har jag träffat många som uppskattar att få prata sitt modersmål i stället för att prata engelska.
Alexandra planerar att fortsätta sin utbildning inom kemi på masternivå och så småningom doktorera. Hon ser många fördelar med sin kombination av just spanska och naturvetenskap då latin är ett viktigt språk inom naturvetenskap.
– Eftersom jag har en egen referensram till latinet så är det lättare för mig att känna igen och associera delar av latinska terminer till mina erfarenheter av ord på spanska och då blir det lättare att komma ihåg de latinska begrepp vi måste kunna i till exempel molekylärbiologin. Som forskare är det också väldigt viktigt att kunna kommunicera sina resultat och sin forskning till andra i skrift. Jag upplever att mina studier i spanska gjort mig generellt bättre på språk. Bättre på att uttrycka mig i skrift både på svenska och engelska och bättre på grammatik.
