Sommarskola för doktorander i utbildningshistoria

Sommarskolan startades 2010 av European Educational Research Associations nätverk 17, och är idag ett samarbete mellan organisationer som just EERA, Stichting Paedagogica Historica, History of Education Society (UK) och International Standing Conference for the History of Education (ISCHE).

Björn Norlin vid Pedagogiska institutionen är en av de forskare som ansvarar för sommarskolan.

BildUlrika Sahlén

Här berättar Björn Norlin mer om den återkommande sommarskolan som är tänkt att forma en internationell och mångdisciplinär mötesplats för forskarstuderande inom utbildningshistoria.

Varför har man velat internationalisera forskarutbildningen, vad är bakgrunden till att den startades?

Målet när HEDSS startades 2010 var att skapa en sammanhållen och mångdisciplinär miljö för doktorander i utbildningshistoria och samtidigt stödja just internationaliseringen av fältet. Utbildningshistoria har, som många andra forskningsfält, traditionellt sett varit väldigt nationellt bundet. Sommarskolan hjälper till att skapa en vetenskaplig dialog om utbildningens historia, och om hur vi forskar om den, över både disciplinära gränser och nationsgränser.

När och hur ges sommarskolan?

Den ges bara en gång per år, alltid i juni, och då vid olika värduniversitet. Hittills har den anordnats vid universitet i Gent, Birmingham, Lissabon, Hamburg, Umeå, Luxemburg, Groningen, Porto Conte, Riga, Liverpool, Lyon och så nu i Madrid. Det är ett stort åtagande som kräver mer än ett års förberedelser.

Bilder från årets sommarskola i Universidad Complutense, Madrid.

BildAntonio Canales

Är det mer som en konferens än en forskarutbildningskurs?

Ja, man kan säga att det i grunden är en doktoranddriven konferens, där presentationer av forskningsprojekt varvas med utbildningsinslag i form av workshops på olika teman. Det kan exempelvis handla om visuell hermeneutik som ett arbetssätt för att uppmärksamma relationer mellan människor, miljöer och objekt i utbildningssammanhang (som på bilden). Vi försöker även få in något slags studiebesök. I Madrid besöktes bland annat Kungliga biblioteket och en skola som upprättats kring reformpedagogiska tankar i början av 1900-talet. Sommarskolan har även ett konferensförfarande på så sätt att alla ansökningar om att få delta går igenom en ordentlig reviewprocess.

Varför vill doktorander delta i sommarskolan?

Jag tror att sommarskolan har ett bra renommé vid det här laget, och att många som ansöker om att delta gör det för att de har fått tips av doktorander eller disputerade forskare som tidigare deltagit i HEDSS, eller av sina handledare. Dessutom finansieras allt utom själva resan till värduniversitetet av de organisationer som är involverade.

Vilken är den vetenskapliga inriktningen, är det olika teman olika år?

Det har sedan starten funnits ett sammanhållande vetenskapligt fokus på metod och material, men de forskningspresentationer som görs kan röra sig över många skilda ämnesområden. I årets upplaga presenterades forskning om sådant som reformpedagogik och idéer om kvinnors samhällsroll i pedagogiska tidskrifter i 1800-talets Brasilien och Turkiet, sommarkurser och nationell fostran i Irland under 1900-talet, utbildningsinriktade stödprogram i Colombia under efterkrigstid, afro-amerikanska kvinnors bidrag till USA:s intellektuella historia, ursprungsbefolkningens påverkan på utbildning i Australien under 1900-talets andra hälft och utvecklingen av undervisning i entreprenörskap i 1980-talets Sverige.

Vad är din personliga reflektion kring värdet av den här typen av sommarskolor?

Jag tycker att HEDSS är en väldigt bra och inkluderande mötesplats för forskare i utbildningshistoria, viktig både för kontaktskapande, för insikter i utbildning som internationell historisk företeelse och inte minst för att få ett grepp om vilken forskning som kommer att prägla fältet de kommande åren. Det gäller både för doktorander och seniora deltagare.

Hur många forskare är ni som ansvarar för sommarskolan?

Vi är idag ett team på fyra personer som hjälps åt och varvar huvudansvaret – Siân Roberts och Ian Grosvenor vid universitetet i Birmingham, Angelo van Gorp vid universitetet i Landau och jag. Men vi jobbar alltid tillsammans med forskare från de lokala värduniversiteten. I Madrid var det Antonio Francisco Canales Serrano, som gjorde ett fantastiskt jobb.  

Var och när ges den nästa gång?

I juni nästa år ges den i Zürich och planeringen är redan i full gång. Då är en annan kollega, Frederik Herman, ansvarig för den lokala organisationen.