Småföretagare på landsbygden

Det förstnämnda kom inte alls upp under intervjuerna, men det sistnämnda nämndes desto tydligare. I min avhandling Dutch lifestyle migrants moving to rural Sweden (2013), har jag teoretiserat familjernas flytt utifrån forskning om internationell kontraurbanisering och livsstilsmigration.

Intervjupersonernas motiveringar för flytten och resonemang kring flytten handlade mycket om att uppnå en bättre livskvalitet genom att få uppleva mer frihet. Deras företag var ett sätt att få större kontroll över tiden, som de t.ex. ville spendera mer med familjen. Att flytta utomlands är i sig ett tecken på företagsamhet, och många nederländare var dessutom driftiga entreprenörer på så sätt att de tog med sina befintliga mikroföretag (t.ex. inom arbetsmiljöcertifiering) eller startade nya företag och öppnade verksamhet inom t.ex. skylt och dekor, kaminförsäljning, robotteknik, småskaligt jordbruk eller postproduktion (för TV program). Majoriteten hade inga tidigare erfarenheter av entreprenörskap och deras flytt var just för att bryta med tidigare mönster där de arbetade som anställda – vilket de ofta beskrev som tråkiga kontorsjobb i ett ekorrhjul. Å andra sidan fanns det inte hur mycket jobb som helst på den platsen dit de flyttade så de var tvungna att använda sin kreativitet för att få en inkomst. Denna situation kan man diskutera utifrån syn på företagande både som en nödvändighet och möjlighet.

Det viktiga här är att företagarna som jag studerade inte hade stora ekonomiska ambitioner. De ville snarare kunna finansiera sin livsstil med hjälp av inkomsterna, njuta av att spendera tid med varandra och i naturen, samt ha tid för andra fritidsintressen så som åka mountainbike, anordna isfestivaler, delta i skridskolopp, eller bjuda in sitt internationella sociala nätverk till drakflygningsevenemang. Doris Carson har i sina studier i norra Sverige kommit fram till liknande resultat, dock med mer fokus på attraktioner som vintern, vildmarken och förhållandevis bra wifi och bredband. Vi skrev en artikel med Dean Carson om dessa europeiska migranters kombinerade motiv för migration, entreprenörskap och livsstil. Bland många andra frågor tittade vi på deras samarbete med andra lokala och regionala företagare. Vi identifierade ett antal interkulturella och kommunikativa skillnader och utmaningar vilka blev till barriärer för produktiva lokala nätverk och samarbeten.

Temat där internationella entreprenöriella livsstilsmigranter tillsammans med andra intressenter anordnar evenemang har jag börjat studera nyligen inom ramen för forskningsprojektet Mikro-urbanisering och mobilitet i norra Sveriges glesbygd: utmaningar och möjligheter för små samhällen samt satsningen ’Access Abisko’. Här studerar vi i vårt kulturgeografiska respektive multidisciplinära team vilka betydelser olika befolkningsgrupper som livsstilsmigranter kan ha för växande och krympande byar i Västerbottens inland. En studie på mikronivå handlar om hur företagarna tillsammans med lokala och regionala intressenter anordnar och deltar i hundslädestävlingar och vilka möjligheter och begränsningar detta ger för lokal landsbygdsutveckling. Man kan hävda att det finns en stor potential för att öka befolkningen i norra Sverige om man ser det som Europas sista vildmark med relativt bra vinterförhållanden. Detta kan attrahera tyskar, schweizare, österrikare och andra som har musher-livet (som slädhundsförare) som livsstil. Med Benedict Singleton har jag studerat detta som ett möjligt gemensamt projekt som främjar naturbaserad integration mellan de olika individerna som anordnar detta evenemang. Visste du t.ex. att det finns stora skillnader mellan hundslädesföretag som en del av turistindustrin å ena sidan och hundslädesföretag som en del av gemenskapen som tränar för de stora tävlingarna å andra sidan? Detta går att läsa i vårt kapitel i boken ”More than Nature”. Där skriver vi också mer om att t.ex. livsstilsmigranter funderar på att flytta ännu längre norrut om vintrarna i Västerbotten blir för milda för deras verksamheter, medan lokala och regionala slädhundsentusiaster snarare väljer barmarkstävlingar på samma plats istället. På så vis knyter vi olika perspektiv på mobilitet till företagsamhet och småskaliga evenemang på landsbygden.

Inom ramen för projektet ”Geografiska perspektiv på downshifting och frivillig enkelhet” tar vårt forskarteam en liten annan vinkling på företagsamhet. Vi fokuserar på människor som redan bor i Sverige och deras process att ställa om till ett mer hållbart liv. Vi har hittat informanterna bl.a. via 2019 års omställningskonferens i Umeå och Omställningsnätverket Norr som startades då. Efter en fokusgruppstudie har vår postdoc Mari Nuga genomfört kring 25 intervjuer med människor som vill leva i frivillig enkelhet som omställare (eller nedväxlare – vi diskuterar gärna skillnader och likheter med dig!). Vi har märkt att denna process i vissa fall kopplas till flytt från stad till land, men inte alltid. Informanternas idé är att man kan göra en mental omställning där man bor, vilket vi skriver om i den populärvetenskapliga boken Dipping in to the North.

Vad har detta med företagsamhet på landsbygden att göra? Vi ser att människor som växlar ned eller ställer om har tankar på att sluta jobba och först ta en period för att reflektera vad de vill göra med sina liv och hur de kan bidra till större ekologisk hållbarhet. Vi ser också att dessa människor ibland bor i kollektiv, startar stadsodling, odlar grönsaker tillsammans på sin mark eller funderar på att starta verksamhet där de hyr ut rum till människor som vill prova på att leva ett enklare liv på landet. Detta kopplar vi till (social) företagsamhet som utgår ifrån sociala, ekonomiska och miljömässiga värderingar snarare än den klassiska bilden av entreprenörskap där ekonomiska motiv är störst. I boken Dipping in to the North beskrivs detta även som ”ekoprenörskap”. En sak som jag vill studera vidare är hur detta kan kopplas till ’slow innovation’ (vilket tex Heike Mayer skriver om med bas i centraleuropeiska periferier), kopplad till ekonomisk geografi.

Allt i allt hoppas jag att denna text har gett en inblick i den typen av företagsamhet som jag studerar: en typ som handlar om individernas välmående snarare än ekonomisk vinst, samtidigt som det kan gynna kommuner, regioner och länder att uppnå de globala hållbarhetsmålen. Strax före Coronapandemins utbrott diskuterade ett 30-tal forskare några av dessa aspekter med koppling till klimatförändring och internationell livsstilsmigration, i samband med en konferens i Umeå. Vill du veta mer om detta? Besök då nätverkets hemsida: the Lifestyle migration hub.

Marco Eimermann, forskarassistent vid geografiska institutionen, Umeå universitet