NYHET En sjukstugemodell kan möjliggöra bättre anpassad slutenvård för äldre patienter, samtidigt som det avlastar vanliga sjukhus som kan fokusera på patienter där de är bäst lämpade. Det visar en avhandling av Mante Hedman, Umeå universitet.
Multisjuka och sköra äldre patienter med infektioner eller försämring i kroniska sjukdomar vårdas ofta på överfulla stora sjukhus. Trots ökande andel äldre i befolkningen har antalet vårdplatser på sjukhusen minskat under flera decennier. Även om arbetet med ”God och Nära Vård” strävar efter patientcentrerad vård, särskilt genom att stärka primärvården, saknas anpassning för sjukhusvården.
Patienter på sjukstugeavdelningar i norra Norrlands glesbygd utgör de äldsta personerna med de äldre patienternas diagnoser. På avdelningen kan på samma gång ses patienter som behöver akutvård, rehabilitering efter operation eller vård i livets slutskede.
Mante Hedman, Institutionen för folkhälsa och klinisk medicin.
Sjukstugorna, som erbjuder såväl primärvård som akutsjukvård med vårdplatser har färre diagnostiska möjligheter än sjukhus och genomför färre radiologiska undersökningar och blodprover jämfört med sjukhus.
– Vi ser att de flesta patienter som behöver sjukhusvård remitteras till närmaste sjukhus, men att distriktsläkarna väljer att behålla och vårda framför allt äldre och multisjuka patienter vid en sjukstuga, när de känner att de kan erbjuda patientsäker vård. De beskriver i intervjuer att närhet, patientkännedom från öppenvården och ett helhetsperspektiv på patienten kan ses som fördelar för sjukstugor jämfört med sjukhus i vården av äldre multisjuka patienter, säger Mante Hedman, Institutionen för folkhälsa och klinisk medicin.
Distriktsläkarna betonade även den centrala roll deras sjukstugor spelar i patienternas vårdkedja, med kontinuitet med primärvård och tät kontakt med sjukhus och kommunal omvårdnad. Läkarna upplevde arbetet som omväxlande och utvecklande men var frustrerade över vakanssituationer och beroende av stafettpersonal.
– Det framkom även etiska utmaningar specifika för glesbygdsvård, till exempel att vara läkare för vänner och anhöriga, eller att tvingas prioritera vilken patient som får åka den enda lokala ambulansen, som då blir borta många timmar. Det är intressant att liknande aspekter även rapporterades i våra intervjuer av läkare vid motsvarigheten till sjukstugor i Nya Zeelands glesbygd, ”Rural hospitals”, säger Mante Hedman.
Mante Hedman är född och uppvuxen i Västerbotten och har tidigare arbetat som lärare innan han blev läkare. Han har studerat i Umeå, arbetat som distriktsläkare i Storuman och dessförinnan i Umeå och Västernorrland. Mante är även adjungerad adjunkt vid läkarprogrammet i Umeå. Han har sedan många år samverkan med Glesbygdsmedicinskt Centrum i Storuman.
Fredagen den 1 mars försvarar Mante Hedman, Institutionen för folkhälsa och klinisk medicin vid Umeå universitet, sin avhandling med titeln The Community Hospital Model in Northern Sweden. Disputationen äger rum klockan 09.00 i Triple Helix, Samverkanshuset, Umeå universitet. Opponent är Associate Professor Torsten Risør, Institut for Folkesundhedsvidenskab, Københavns Universitet.
Länk till avhandlingen
Kontaktuppgifter
mante.hedman@umu.se
Tel +46 70 245 86 87