NYHET Mer statlig samordning och finansiering av samverkan mellan ansvariga aktörer krävs om Sverige ska nå miljömålen för att skydda skogens vatten. Det visar en ny avhandling från Umeå universitet.
Irina Mancheva, Statsvetenskapliga insitutionen
BildMarie OskarssonMånga skogsbruksmetoder har negativ inverkan på skogens vatten. Trots att svenska staten skjutit till medel för att genomföra åtgärder når det svenska skogsbruket varken de nationella miljömålen eller EU-målen för god respektive förbättrad vattenkvalitet.
Irina Mancheva, statsvetare vid Umeå universitet, har studerat styrningen av skogens vatten.
– Även om vattensektorn genom Havs- och vattenmyndigheten har övergripande ansvar för vattenförvaltningen, samt att miljömål kopplade till vatten ska uppnås, ligger det operativa ansvaret för att skydda skogens vatten hos skogssektorn. Det innebär att det krävs samverkan mellan sektorerna om förvaltningen av skogens vatten ska vara en del av Sveriges vattenförvaltning som helhet, säger Irina Mancheva.
Det är sedan tidigare känt att det inom sektorerna finns politiska mål som är konkurrerande och motstridiga samt att mål prioriteras olika där ekonomiska ofta prioriteras framför miljömässiga mål.
– Detta kan i praktiken innebära maktobalanser där skogssektorns produktionsmål väger tyngre än vattensektorns miljömål och leda till att det blir mycket svårt att nå det övergripande målet att skydda skogens vatten. Min analys visar att staten kan ta en viktig roll både för att balansera mellan olika intressen och stärka samordning mellan sektorerna, säger Irina Mancheva.
Avhandlingen visar att det i nuläget knappt finns någon samverkan mellan sektorerna förutom på nationell nivå.
– En stor del av de relativt blygsamma ekonomiska resurser som i dag finns för att skydda skogens vatten kommer från EU och nationell nivå, och statens roll har visat sig vara avgörande för att initiera och genomföra samverkan mellan sektorerna på nationell nivå. Om denna tvärsektoriella samverkan skall kunna utökas även till andra administrativa nivåer borde staten ta ett ännu större ansvar, säger Irina Mancheva.
– Det måste ändå understrykas att läget i skogsbruket i dag är mycket annorlunda än för 20 år sedan. Skogssektorn har satsat både tid och pengar på samverkan, särskilt på nationell nivå, och har utvecklat sina skogsbruksmetoder för att bättre skydda skogens vatten, även om det ännu kvarstår mycket att göra. Det finns i dag också en större acceptans inom branschen för vikten av miljö- och vattenfrågor. Men det behövs ytterligare forskning. Vi måste veta mer både om hur skogsbruksmetoderna kan förbättras och var de största hindren för genomförande finns, avslutar Irina Mancheva.
Irina Mancheva är född i Sofia och uppvuxen i Kuwait och Sofia.
Irina Mancheva, statsvetenskapliga institutionen, försvarar den 28 februari sin avhandling med den svenska titeln: Styrning av skogens vatten: Utmaningar för samverkan mellan sektorer och nivåer (Engelsk titel: Forest Water Governance: Challenges in Cross-Sectoral and Multi-Level Collaboration). Fakultetsopponent: Professor Susan Baker, Cardiff University, Wales. Disputationen hålls på engelska.
Tid: Fredag 28 februari 2020, kl. 13:15 - 15:00
Lokal: S205, Samhällsvetarhuset
Irina Mancheva har analyserat styrdokument samt utfört intervjuer med nyckelintressenter, observerat möten och skickat ut en enkät till individuella skogsägare. Inom projektet har det även analyserats GIS fotografier för att se om skogsbruket lämnar buffertzoner längs vattendrag.
