Bortom rättspsykiatrisk vård – vad händer sen?

Rättspsykiatrisk vård är ett av samhällets mest extrema ingrepp och innebär ofta långa perioder av frihetsberövande. Trots detta saknas omfattande kunskap om vad som händer med tidigare patienter efter att deras vård avslutats menar Ebba Noland, doktorand vid Institutionen för socialt arbete vid Umeå universitet.

Det kanske är det mest spännande, eller i alla fall tidigare obeforskade området

Hon undersöker just detta i avhandlingen, Bortom rättspsykiatrin: Stöd och risk i tidigare patienters liv. Genom att analysera livet efter rättspsykiatrisk vård identifierar hon faktorer som påverkar återanpassningen till samhället.

– Såvitt jag vet har ingen sammanställt den här typen av data förut, så det är helt ny kunskap, säger Ebba Noland.

Studien bekräftar tidigare forskning om att missbruk och tidigare kriminalitet är viktiga riskfaktorer för återfall i brott. Men enligt Noland är det kanske mest spännande, och hittills obeforskade fyndet, att vissa situationsfaktorer kan minska risken för både återfall i brott och att avbryta sin läkemedelsbehandling.

Exempel på dessa skyddande faktorer är att ha god man eller förvaltare samt att bo i ett bemannat boende. Sambanden kvarstod även när hänsyn togs till bland annat kön, ålder, vårdtid och diagnos.

– Det kanske är det mest spännande, eller i alla fall tidigare obeforskade området, säger Ebba Noland.

Livet efter rättspsykiatrisk vård

En annan anmärkningsvärd insikt är att förhållandevis få personer återfaller i brott. Under uppföljningstiden dömdes endast 14 % av studiedeltagarna för ett nytt brott.

– Det är en betydligt lägre frekvens än för personer som frigivits från fängelse, säger Ebba Noland.

Avhandlingen baseras på data från 1 150 personer som skrevs ut från rättspsykiatrisk vård mellan 2009 och 2018. Resultaten visar att hur livet ser ut efter vårdtiden skiljer sig stort mellan olika grupper av tidigare patienter.

Den största gruppen, som utgör mer än hälften av patienterna, fick omfattande samhällsstöd, inklusive ekonomiskt bistånd, boende bemannat med personal och juridiskt stöd genom god man eller förvaltare. Dessa individer uppvisade generellt låga nivåer av återfall i brott och missbruk efter utskrivning.

Resultaten understryker vikten av att anpassa insatser efter individens specifika behov

Andra grupper mötte större utmaningar, särskilt de med omfattande behov av psykiatrisk vård. En mindre andel hade mer stabila livssituationer, där vissa var sysselsatta i arbetslivet och andra levde i familjekonstellationer. De här grupperna hade låga nivåer av återfall och mindre behov av fortsatt sluten psykiatrisk vård.

– Resultaten understryker vikten av att anpassa insatser efter individens specifika behov och förutsättningar, säger Ebba Noland.

Läkemedelsbehandling och fortsatt stöd

En annan central fråga i studien var avbrott av läkemedelsbehandling. Mer än hälften av de tidigare patienterna avslutade sin medicinering inom två år efter utskrivning. Faktorer som stödde fortsatt medicinering var att ha en god man eller förvaltare samt att bo i ett bemannat boende med personal.

– Resultaten belyser vikten av strukturerat stöd även efter att vården avslutats, säger Ebba Noland.

Studien visar också att återfall i brott är relativt ovanligt i denna grupp jämfört med personer som avtjänat fängelsestraff. Endast 14 procent av patienterna dömdes för nya brott under uppföljningsperioden, och endast ett fåtal av dessa nya brott innebar allvarligt våld.

Riskfaktorer för återfall i brott var tidigare kriminalitet, missbruk och yngre ålder. Medan skyddande faktorer var högre ålder, att ha god man eller förvaltare samt att bo i ett bemannat boende.

Forskningens betydelse nu och i framtiden

Resultaten från studien ger viktig kunskap för rättspsykiatri, socialtjänst och andra aktörer som arbetar med denna patientgrupp, menar Noland. Enligt Noland visar studien på vikten av samhällsstöd, exempelvis bemannade boenden och juridiskt stöd, som skyddande faktorer mot återfall. Samtidigt påminner hon om att historiska riskfaktorer som tidigare kriminalitet och missbruk fortfarande utgör hinder för långsiktig stabilitet och återanpassning.

– När vi vet mer om vad som är förknippat med ”bra” utfall blir det möjligt att jobba för att göra mer av de sakerna, säger Ebba Noland.

Noland är tydlig med att både rättspsykiatrisk vård och det stöd som ges efter utskrivning har stor betydelse för många. Men hon lyfter också att forskningen lämnar ett tydligt behov av fortsatt arbete för att förstå hur vi kan optimera stöd och åtgärder för att förbättra livssituationen för denna grupp.

– När jag började jobba inom rättspsykiatrin insåg jag att vi vet mycket om patienterna och deras vårdtid men nästan ingenting om hur det går sen. Jag tyckte, och tycker fortfarande, att det är anmärkningsvärt att samhället kan frihetsberöva människor så länge, dessutom till stora kostnader, utan att egentligen utvärdera hur det går sen avslutar Ebba Noland.