NYHET I augusti år 2000 klev en 22-årig Rikard Eriksson in genom dörrarna på Umeå universitet för att studera på samhällsplanerarprogrammet. Vad han inte anade då var att drygt tjugo år senare skulle en avsliten hälsena hjälpa honom att landa ett stort forskningsprojekt som fick tv, radio och tidningar och seminariebokare att ringa som aldrig förr.
Rikard Eriksson, professor vid Institutionen för geografi, är en av talarna på Perspectives och en efterfrågad forskare runt samhällsomvandlingen i norr.
BildMattias Pettersson– Det har minst sagt varit en hektisk period, säger Rikard Eriksson när han dyker några minuter sen efter att ha startat upp ett skript i en databas.
– De där körningarna i databaserna tar tid, så det gäller att komma ihåg att dra igång en när man ska göra något annat en stund, förklarar han. Men jag klagar verkligen inte, att vårt stora forskningsprojekt ”Det nya framtidslandet?” har fått så mycket uppmärksamhet i media gynnar förstås alla inblandade, det ökar förståelsen för att forskningen behövs och när vi ska ut på fältet vet många redan om att vi håller på.
Ett angenämt problem med den stora uppmärksamheten är att det kan börja påverka projektets empiri, alltså själva datainsamlingen. Vid intervjuer i forskningsprojektet har det dykt upp saker som till exempel Rikard Eriksson själv har sagt i intervjuer, en slags rundgång som de förstås vill undvika.
– Det har gjort att vi faktiskt har avgränsat lite i vilka sammanhang vi ska delta i, för att inte påverka vår egen datainsamling, så att säga. Just det har jag faktiskt aldrig varit med om tidigare, är nog lite extremt faktiskt, men är vi bara medvetna om det går det förstås att hantera.
Ett ställe där Rikard Eriksson i alla fall kommer att dyka upp är på Perspectives - Samhällsomvandling i norr, den 1 december på Umeå universitet, där han är en av seminariets i key note-talare. Ett heldagsevent med fullt fokus på just samhällsomvandlingen i norr.
– Det är intressant utmaning att forska på en pågående process, det är på sätt och vis ett rörligt mål, vi är mitt i processen. Dels söker vi historiska paralleller till det som hände för runt hundra år sedan när norra Sverige genomgick en annan industrialiseringsprocess, dels vill vi försöka nyansera bilden av den gröna omställningen. Blir den så grön som vi hoppas?
I forskningsprojektet formuleras det så här: Forskningen ska identifiera drivkrafter, hinder och förutsättningar i ett historiskt, samtida och framåtblickande perspektiv, och binda samman en tradition av norrlandsforskning med internationella teman kring hållbar utveckling. När det pratas om att 100 000 invånare ska flytta till Sveriges två nordligaste län skapar det förstås stora ekonomiska, sociala och politiska utmaningar, men också möjligheter.
– Det kan förstås bli en grön industriell revolution, men i värsta fall kan det bli ett spektakulärt misslyckande. Vi hoppas också att genom att belysa processen här och nu kan vi skapa förståelse för såväl andra regioner som inför framtida utmaning. Det är ett unikt tillfälle som jag är tacksam och glad att jag får vara med om.
Också var det där med hälsenan då. Rikard Eriksson spelade fotboll i snön med barnen på jullovet och slet av hälsenan. Resultatet blev vila i hemmet i två månader. Och precis då var det dags att sätta sig och färdigställa ansökan till Riksbankens jubileumsfond.
– Tack vare att jag fick ta det lite lugnare för att läka hälsenan fick jag mer tid att jobba med att få ihop en bra ansökan för forskningsprojektet ”Det nya framtidslandet?”. Och på många sätt summerar det projektet allt som lockade mig från första början när jag började studera; jag vill göra skillnad och vara med och påverka.
Och nog är Rikard Eriksson med och påverkar samhället drygt tjugo år efter att han klev in genom dörrarna vid Umeå universitet. Förutom ovan nämnda projekt är han även inblandad i “Seniorentreprenörer – betydelsen av socialt kapital för att stödja en inkluderande silverekonomi på den svenska landsbygden”, ”Laboratorium för arbetsmarknadsmobilitet (Umeå): Strukturomvandling och rörlighet på regionala arbetsmarknader” samt “Regioner i förändring: Variationer i regional resiliens och hur det påverkar olika delar av arbetskraften”.
– Ja, det är den stora fördelen med att ha varit med ett tag, jag kan vara med och bidra i flera projekt samtidigt, men jag hoppas verkligen att jag slipper sitta hemma med en trasig hälsena igen!
