NYHET Människor kan bli magsjuka av det kommunala dricksvattnet även utan att några utbrott upptäcks. Det visar en ny studie från Umeå universitet och Livsmedelsverket som publiceras i den vetenskapliga tidskriften Water Research.
Forskarna har undersökt omfattningen av magsjuka i tjugo svenska städer i relation till vilken teknik som de kommunala dricksvattenverken använder för att rena vattnet.
– Både städer med grundvattenverk och ytvattenverk har inkluderats i studien och vi ser en mindre omfattning av magsjuka i städer med dricksvattenverk där man använt en beredningsteknik med hög förmåga att avskilja och avdöda mikroorganismer, säger Andreas Tornevi, forskare vid Yrkes- och miljömedicin, Umeå universitet, och huvudförfattare av artikeln.
För att dra sina slutsatser har forskarna analyserat en stor mängd telefonsamtal till 1177 Vårdguiden som handlar om magsjukesymtom. Att använda denna relativt nya databas om sjukvårdskontakter har tidigare visat sig vara en bra metod för att studera magsjuka. Exempelvis så har man sett att samtalstrafiken till 1177 i Skellefteå under 2011 var onormalt hög, långt innan det blev känt att det kommunala dricksvattnet innehöll parasiter.
– Men i vår studie har vi inte undersökt perioder med dricksvattenrelaterade sjukdomsutbrott, utan vi har studerat den normala förekomsten av magsjuka i kommuner som uppfyller alla krav på dricksvattenkvalitet, säger Andreas Tornevi.
Vintertid är fler magsjukevirus i omlopp och det är under dessa perioder som resultaten är särskilt tydliga. Det pekar på att skyddet mot virus kan vara otillräckligt i många vattenverk.
– När vi jämför städer med ytvatten under vintermånaderna, ser vi att en rening med hög teoretisk förmåga att avlägsna mikroorganismer sammanfaller med färre samtal till 1177 om diarréer och kräkningar, säger Andreas Tornevi.
– Att just virus verkar vara det största problemet kan bero på att kontrollen av mikrobiologisk renhet endast mäts utifrån frånvaron av bakterier, inte virus. Därför finns idag inget bra sätt att kontrollera att man också minskat risken för spridning av virus genom dricksvattnet, säger Magnus Simonsson, mikrobiolog vid Livsmedelsverket.
Men resultaten gäller även för grundvattenverk som ofta har en mindre avancerad teknik för att rena vattnet, eftersom det antas att grundvattnet redan är mycket rent.
– Sett i genomsnitt över hela året så är det grundvattenverk med få eller inga reningssteg som har haft den högsta omfattningen av magsjuka hos konsumenterna, säger Andreas Tornevi.
Den nya studien är unik i världen med att jämföra nivåer av magsjuka mellan olika städer med olika dricksvattenrening, där man också samtidigt justerar för exempelvis populationsstorlek, klimat och åldersfördelning som alla kan påverka förekomsten av smitta i befolkningen.
På senare tid har det dock skett uppgraderingar av reningstekniken på många dricksvattenverk. Mest vanligt är installation av UV-ljus som dödar många mikroorganismer. Eftersom många vattenverk har gjort det under de senaste åren, så har dessa förändringar inte tagits med i studien och därför kan en del kommuner ha en säkrare dricksvattenrening idag än de hade när studien gjordes.
– De två stora parasitutbrotten i Skellefteå och Östersund, som förutom många sjukdomsfall också medförde stora kostnader, motiverade nog många dricksvattenproducenter att uppgradera sina reningsmetoder av dricksvattnet. Men denna studie pekar på att dricksvattenreningen kan vara otillräcklig även när reningen bedöms vara tillräcklig. En del dricksvattenverk kan behöva investera i ytterligare reningssteg och vi behöver också forska mera på vilka metoder som lämpar sig bäst för att rena dricksvattnet på olika platser, säger Bertil Forsberg, professor vid Yrkes- och miljömedicin, Umeå universitet.
Läs mer om studien i tidskriften Water Research
Andreas Tornevi,forskare vid Yrkes- och miljömedicin/Institutionen för folkhälsa och klinisk medicin, Umeå universitetTelefon: 070-671 72 98
E-post: andreas.tornevi@umu.se
Redaktör: Camilla Bergvall